– Resultatmässigt kanske det inte är i nivå med vad vi hade hoppats på, medger han.
Det har nu gått sex månader sen Samuel flyttade hit från Norge och började träna Libk:s damlag. När vi ber honom se tillbaka på den tid som gått säger han:
– Att det är en väldigt glad och positiv grupp som trivs tillsammans, med varandra. Oavsett om det gått bra eller lite trögt är det samma goa stämning i gänget.
Halva serien har som sagt gått och andra halvan börjar strax efter nyår, på Trettondagsafton. Libk ligger på tolfte plats, bara två poäng före Warberg som just nu är på nedflyttningsplats.
På sista träningen häromdagen, innan laget splittrades för lite ledighet, hade man en samling där alla spelares och ledares intryck och tankar luftades.
– Det är ganska uppenbart för alla att vår kollektiva tekniska förmåga är enligt tabelläget, om man säger så. Det är många lag som är bättre än vi just på den tekniska delen av spelet. Då behöver vi kompensera på andra sätt, dels med en tydlig taktisk plan men framförallt med inställning och hårt jobb.
– Och det är där det har brustit en del på slutet, att andra lag har velat vinna mer än vi. Och så får det inte vara, då minskar våra chanser att vinna eller ta poäng drastiskt. Vi måste lära oss och inse att vi måste spela en mer primitiv innebandy än vi egentligen vill. Det viktiga är att spelet leder till en gynnsam poänginsamling.
Han säger att det infunnit sig en del frustration och tveksamhet hos honom själv, efter hur en del matcher sett ut.
– Alla vet vad som ger oss bästa chansen att besegra våra motståndare, alla är överens på den punkten. Men när effekten av det vi pratar om och är överens om att göra uteblir, ja då blir det givetvis så att man funderar ett varv till på vad man själv kan göra för att få ut maximalt av laget.
Innan serien var målsättningen slutspel, har den ändrats nu med tanke på tabelläget?
– Hade vi vunnit senast, mot Tyresö, hade slutspelschansen varit mer realistisk än den är nu. Vi vet att de senaste fem säsongerna har lag som gått till slutspel som åttonde lag snittat 30 poäng. Nu vänder Endre, som ligger åtta, på 19 poäng och det visar att lagen går bättre i år än tidigare. Det i sin tur gör att vi, som har 11 poäng, behöver ta sju-åtta segrar av 13 matcher för att ha chans på slutspel och det kanske blir väl tufft.
Blir resten av säsongen då bara en kamp för överlevnad?
– Nä, det vill jag inte säga. Jag är inte alls orolig över att vi ska dras ner under det nedre strecket. Vi ska utan tvekan ha minst två lag bakom oss. Men visst, mötena med de andra lagen som ligger runt omkring oss blir viktiga, så är det. Men det är samtidigt rolig att spela såna matcher.
På grund av skador och annat har truppen varit lite tunn, framförallt på vissa positioner. Nu inför omstarten får man in den tjeckiska landslagsspelaren Veronika Enenkelova som spetsar konkurrensen.
– Dessutom får vi tillbaka Julia Sidklev Persson som är en spelartyp vi saknat. Hon är tydlig från backplats, hon kan dra på sig spelare och leverera tydliga passningar. Dessutom har hon ett naturligt skott, hon träffar mål och på rätt delar av målet om jag kallar det så. Hon kommer vara en boost för hela gruppen. Hon är en som jag kallar det "positivt kravställare" som med sig egen insats visar var ribban ligger.
Din egen situation, hur långt kontrakt har du?
– Den här säsongen. Klubben och jag har pratat en del om en fortsättning, men vi får se hur det blir. Jag vill veta var den här säsongen slutar först och vad tjejerna vill.