Det går inte att för ett ögonblick klaga på vädret.
Skönt värmande sol. Vind som sliter lätt i trädkronorna. Över 20 grader redan i slutet av maj.
På en av gräsplanerna på Stångebroområdet har just fyra unga LHC-spelare klarat av ett tufft träningspass med mycket löpande. Johan Åkerman berömmer deras insatser innan vi slår oss ned på en bänk i skuggan.
Han behöver inte säga att han trivs.
Det syns.
Inga ursäkter
Efter många år som spelare startade han, efter en avslutande säsong i franska Rouen, direkt tränarkarriären – och allt började när han några år tidigare tvingades lämna LHC i förtid.
Han säger:
– Jag klev in på (Johan, sportchefen) Hemlins kontor och han sa att ”tyvärr kommer det inte att bli någon mer speltid, vi har andra backar som går före. Men du får jättegärna vara kvar som juniortränare." Då kände jag att jag ville spela klart, men så hörde han av sig tidigt säsongen efter och sa att "vi kan göra en jättebra plan för dig om du vill bli tränare".
Inga betänkligheter att komma tillbaka till en klubb som du tidigare fått lämna?
– Nej, jag tyckte att vi gjorde det…alltså, det är aldrig kul att få sparken och tvingas lämna något som man investerat jävligt mycket i. Men jag hade egentligen inga ursäkter till att det inte gick bättre, så det blev ett bra avslut. Johan var ärlig och sa att vi kommer att satsa på Linus (Hultström).
Charm
Nu har han gjort tre säsonger som juniortränare och flyttas upp i A-laget som en av två assisterande tränare till Dan Tangnes. Den tidigare landslagsbacken tar över Tomas Monténs arbetsuppgifter och får i första hand ansvar för – offensiven.
– Jag tror att det kan vara rätt bra att lära forwards hur backarna tänker. Oftast är det trots allt en back som du ska ta dig förbi, säger han.
Vad är målet som tränare?
– Jag sa till mig själv när jag började att inom fem år vill jag kunna stå på egna ben. Nu är jag uppe på seniornivå, så jag ligger jättebra till i den processen. Jag är inte här för att sticka kniven i ryggen på någon utan bygga på med mer erfarenhet. Det är hit jag siktat hela tiden, att komma tillbaka till den nivå jag var som spelare.
– Är du inne på att slå rot ska du nog välja något annat än det här. Jag tycker att det finns en charm i det också. Få uppleva olika miljöer och träffa nya människor, säger Johan Åkerman.
Han slog igenom relativt sent, men fick uppleva mycket som spelskicklig back med både SM-guld och VM-brons på sitt CV. Dessutom spel i sex olika länder med tiden i ryska Lokomotiv Jaroslav som en given höjdpunkt.
– Är det något jag ångrar så är det att jag lämnade KHL efter bara ett år. Det var en jäkla rolig resa att få vara med om att uppleva det stora landet. Det gick riktigt bra i slutspelet och flera andra klubbar var intresserade. Men då var jag redan klar för Lugano.
Roligt på olika sätt
Det snackades om HV 71 inför förra säsongen, men LHC ville inte släppa honom ("jag vet inte hur nära det var") och återkomsten till SHL får dröja till hösten.
– Jag älskar det här yrket. Jag älskar ishockey. För mig är det väldigt svårt att få det till att det skulle bli för mycket. Jag lever min dröm. Jag är jätteglad och tacksam att jag fortfarande får vara involverad i den här branschen. Man lär sig jävligt mycket hela tiden.
Är det lika roligt som att spela?
– Det är roligt på olika sätt. Det är tio gånger mer jobb som tränare och en tiondel betalt, skulle jag säga. Nu har du mycket svårare att släppa matcher och resultat. Du är mer långsint, på något sätt. Förlorade du som spelare tänkte du mer på din individuella prestation. Nu ligger du och vevar matcher i huvudet och funderar på vad du ska säga till olika spelare.
Känslan inför säsongen?
– Jättebra. Vi är nöjda med lagbygget och tränar på med bra driv. Sedan ska vi spela om det också. Men det är inte många lag jag skulle vilja byta line up med, säger Johan Åkerman.