Som Karin Boye en gång skrev i dikten "I rörelse" så är det inte alltid målen som är mödan värd, utan vägen dit. Resan med Linköpings HC tycker i alla fall Mathias Ahxner är det största med karriären.
– Jag minns bäst 90-talet, resan som vi gjorde, vägen upp. Vi blev ett elitlag, från division 2 till elitserien, säger 44-åringen.
Enligt sökmotorer på nätet startade Ahxners karriär 1992, när han var 18 år. Men han var en talang före det och lång redan i tonåren. Det blev två år i TV-pucken och i LHC:s pojklag hängde han, med nummer tre, tidigt ihop med Magnus Johansson, nummer sju.
"Mange" är den bäste han spelat med, alla vassa forwards genom åren inkluderade.
– Han såg isen som få gör, med en blick för både medspelare och motspelare. Men det är klart, Adam Creighton med 14 år i NHL som jag spelade med i Augsburg, och Kenny Jönsson, som jag spelade med när jag testade med Rögle, var ju också rätt bra, säger Ahxner.
När LHC startade marschen mot elithockeyn i början av 1990-talet var Mathias Ahxner en av de egna juniorer som A-laget kunde bygga på.
Det var Jim Brithén som plockade upp Ahxner och som även gav honom och flera andra chans till test i exempelvis Rögle. LHC var bara i division 1 då och det var lärorikt att besöka elitserielag.
– Matcherna mot Troja i ettan minns man. Alltid hårda matcher både hemma och borta. Det var också stort att White lions åkte med oss runt, till varenda islada.
Fansen betydde mycket för Mathias och han nämner med stolthet att han blev utsedd till lagets bäste spelare av supporterklubben 2000-2001, den säsong som LHC gick upp i elitserien andra gången efter triumfen i Södertälje.
Vilken är den bästa tränare du haft?
– Det är Torgny Bendelin, jag gillade hans sätt att kommunicera. Jag hade mina bästa år med honom. Men Tommy Boustedt, en fantastisk coach, och Jim Brithén vill jag också nämna.
Värsta minnet?
– Min sista säsong i LHC, 02-03, med Bendelin och Mats Weiderstål. Det var ett stökigt år hela vägen och vi hängde kvar via kvalserien.
Din bästa kompis i LHC?
– Det var många. Fredrik Jensen och Pierre Ivarsson, och Mange och jag hängde mycket ihop.
Någon kontakt i dag?
– Ja, vi träffades många när LHC fyllde 40 för ett par år sedan. Ivarsson var och hälsade på mig här nyss, när LHC spelade mot Frölunda i Göteborg gick vi på matchen.
Mathias Ahxner var bara 30 år gammal när han slutade med hockeyn 2004. Tillsammans med Pierre Ivarsson och Erkki Saramaa gjorde han visserligen en tillfällig comeback 2007 med HF Linköping i ett kvalspel till tvåan, men karriären tog slut tidigt.
Detta efter två utlandssvängar i tyska Augsburg och italienska Cortina.
– Det var meningen att jag skulle vara ute lite längre. Det var tufft några år efter att det tog slut. Men läkare sade till mig att om du ska kunna gå när du är 40 måste du sluta spela. Jag hade knäproblem hela min karriär.
Ångrar du något så här i efterhand?
– Nej, jag anpassade alltid min träning efter mina knän. Kanske skulle jag i så fall tränat mer explosivitet. Jag saknade tempot ibland.
Vad säger du om att Viktor Svedberg nu värvats in och slagit ditt längdrekord i LHC?
– Äntligen. Jag har sett honom spela i Frölunda tidigare. Det är fler långa spelare i hockeyn i dag. Det är bra med räckvidd, lång klubba och långa armar.
Hur går det för LHC i vinter?
– Jag är inte jätteinsatt, men det är ju en jämn serie och det är spännande. Allting kan hända, säger Mathias Ahxner.