Fredagspasset i Saab arena är just avklarad när 29-åringen stannar till.
Efter över två år av skador, rehabträning och inte minst en frätande ovisshet var han förra vintern åter i matchspel och bidrog starkt till att LHC landade på rätt sida om kvalstrecket. Den här säsongen blev det en match innan han på träningen efter drabbades av en hjärnskakning som tog så illa att han missade 17 matcher.
Mot Luleå (3–2) häromdagen var 29-åringen tillbaka.
Till slut.
Igen.
Betyget?
– Jag kräver ganska mycket av mig själv och vet att jag kan bättre. Men helt okej. Det viktigaste för mig är att vi vinner matcher, säger Mattias Bäckman.
För Sporten berättar han öppenhjärtigt om höst och den vandring i mörker som den inneburit.
– Jag har inte mått så bra, så mest har det handlat om att inte ha ont i huvudet och att komma tillbaka till en normal vardag. Hockeyn har jag inte funderat mycket på alls. Det höll väl i sig sex veckor eller så. Vissa dagar kändes rätt bra, andra dagar blev det bakslag och jag låg hemma och spydde och mådde riktigt dåligt. Det var som att jag var på en båt. Det snurrade hela tiden och satte sig på synen.
– Tyvärr är jag ju van sedan innan och har kommit så långt att hockeyn får vara en bonus. Efter allt som hänt tar jag det inte för givet.
Funderar man aldrig på om det är värt det?
– Absolut. Det var inte kul när man mådde som sämst. Om jag får en ny smäll, vad fasen händer då? Men så känns det bra i någon vecka eller två och då glömmer du fort. Man blir lite less på sig själv…eller på sig själv, jag vet inte vad jag kan göra åt det, men ”varför ska det hända mig hela jävla tiden?”. Typ så. Man får se framåt och inte tänka på det som varit, säger Mattias Bäckman.
Det var aktuellt med spel redan före uppehållet, men läkarna tog ut lite extra säkerhetsavstånd och nu har han varit symtomfri i åtminstone tre veckor. Den som väntar på något väntar inte alltid för länge.
Närmast: Djurgården på lördagskvällen.
– Vi vill spela bättre, men skönt för moralen att kriga oss till en vinst senast. I sista perioden hade jag knappt ett byte ens i mittzon. Det är viktiga poäng och Djurgården kommer nog vara desperat som satan. Det måste vi vara förberedda på.
Hur är det med gamla skadan som du drogs med så länge, förresten?
– Jo, men det känns helt okej. Det kommer inte att bli hundra procent bra, men man vänjer sig vid det också.