Det ska sägas direkt.
Det är lätt att gå på bilden av Emil Sylvegård som en kaxig bråkstake.
För visst, det finns mycket att tycka om när det gäller 23-åringen, som under i slutspelet i våras hamnade i bråk med framförallt Frölundas Joey Crabb – under uppvärmningen inför en av semifinalerna.
Men det finns mycket att tycka om också.
– Jag kommer att göra allt för att LHC ska vinna. När de bästa spelarna kommer fram och vill tjabba, då vet du att du är där under skinnet och har lyckats med det du vill. Det är roligt när det händer och motståndarna verkligen stör sig på mig, säger han.
Reta till vansinne
På isen en energispelare som jagar livet ur sina motståndare och öppnar ytor för sina medspelare. En tjattrande och elak mun kan också vara ett sätt att få vissa ur balans. Ni kanske minns de heta och uppmärksammade duellerna när han i en slutspelsserie med Frölunda för några år sedan retade norske stjärnan Mathis Olimb till vansinne?
Nu ska de spela i samma lag.
Så kan det vara i hockeyvärlden.
– Vi skrattade åt det häromdagen.Jag var på honom ganska mycket, minns jag. Min roll är att vara ett litet svin och sprida energi till laget och till mig själv. Det trivs jag jättebra med. Egentligen spelar det ingen roll vem som gör det ena eller det andra. Bara laget vinner.
Ärligt talat: vem är roligast att reta i NHL?
– Haha...det ska jag nog inte avslöja här. Jag har ingen favorit på det sättet. Du märker rätt snabbt vilka du kan reta upp. Men de flesta är ändå ganska kyliga.
Kan du bli avundssjuk på de spelare som dribblar av fem man och sätter pucken i krysset?
– Jag har varit den spelaren en gång i tiden, så jag har det i mig. Vi jobbar på att få fram det mer nu. Samtidigt får jag inte tappa det jag står för. Det fysiska spelet, gå rakt på mål, vara tuff och jobbig att möta. Det gäller att veta vad du är bra på.
Jag läste en intervju med Astrit Ajdarevic inför OS-fotbollen där han sa att "det är många som inte gillar mig på planen, sedan när de träffar mig utanför så är det ”fan vad sjukt, det trodde jag inte”. Kan du känna igen dig i det?
– Klart att man ska vara en skön och go kille, men när du väl sätter på dig hjälmen så händer det något med din personlighet. Folk vet vad jag har för karaktär och att jag alltid vill vinna. Det är kul med tugget, det gillar jag. Det som händer på isen stannar där. Efteråt kan du skratta åt det.
Kaxigt sätt
Under den här sommaren har det skrivits en hel del om LHC-nyförvärv som bröderna Olimb, Niclas Bergfors och Kristian Näkyvä.
Om Emil Sylvegård?
Inte lika mycket.
Som vanligt.
Skåningen – som har pappa Patrik som sportchef i Malmö – är utöver en och annan bråkrubrik mest van att arbeta i det tysta. Powerforwarden har fått sitt genombrott i Luleå, svarat för tio respektive sexton poäng under två säsonger i Norrbotten, men framförallt blivit en publikfavorit med sin tuffa spelstil och sitt kaxiga sätt på isen.
Nu ska han ta nästa steg i Linköping.
Så är det tänkt.
– Så här långt trivs jag jättebra. Jag har fått en bra lägenhet, grabbarna i laget är helt fantastiska och man bara längtar efter att serien ska börja. Linköping har något riktigt bra på gång. När jag hörde hur tränarna såg på mig, vad de tyckte att jag behövde förbättra och vad de skulle göra för att få mig dit lät det ännu mer intressant.
Det var aldrig aktuellt att flytta hem till Malmö?
– Nja, jag tror inte att farsan vill ha mig där. Haha. Det får bli senare i så fall.
Vad drömmer du om förresten?
– Det är klart att man vill till NHL och vinna allt man kan. Men det är långt dit.