– Vi får se hur det känns och sen sätta oss ned och ta ett snack. Men det är positivt att det till och med gått fortare än vad vi trodde.
Så uttryckte sig backstjärnan efter avklarad måndagsträning i Saab arena.
Första riktiga ispasset med laget sedan skadan mot Rögle för snart en månad sedan.
– Det kändes bra. Jag har kört själv på is någon vecka och inte fått några bakslag. Sen får vi se hur kroppen reagerar efter den här träningen. Det är ändå ett steg uppåt att träna med laget igen, säger han.
4–3-vinsten mot Leksand häromsistens var en minst sagt välbehövlig triumf för Linköping HC efter sex raka förluster. Det negativa var att backlöftet Mattias Hävelid kände av sin gamla ryggskada, tvingades utgå och med största säkerhet inte spelar förrän tidigast efter landslagsuppehållet i mitten av november.
Hur länge han blir borta den här gången är oklart.
– Det ska inte vara så illa att han är tillbaka på ruta ett, säger Klas Östman, tränaren.
General managern Niklas Persson passar på frågan om det kan bli aktuellt att ta in en låneback för veckans tre matcher.
– Just nu kan jag vare sig svara ja eller nej. Du får återkomma, säger han.
En kvalificerad gissning är att man hoppas på spel för Oscar Fantenberg mot Malmö på torsdag och Oskarshamn på lördag – och då blir inte behovet lika akut. Välmeriterade 31-åringen, som värvats från ryska St Petersburg, spelade mest och bäst innan han blev skadad och att han är på väg tillbaka är minst sagt glädjande nyheter för LHC.
– De två första veckorna var inte så kul. Då hade jag ont, hoppade på kryckor och det kändes som att det kunde ta lång tid. Men sen har det till och med gått bättre än plan. Tanken var att jag skulle träna med laget från och med nästa vecka. Nu kunde jag gå för fullt redan nu, säger Oscar Fantenberg.
Vem bestämmer när det blir spel?
– Det gör vi allihopa. Allt från jag själv till läkarteamet och till Klas (Östman). Du vill inte gå på för tidigt, men samtidigt är det hockey och det finns alltid en risk. Om det varit slutspel hade jag kanske spelat redan förra veckan och då hade det funnits en större osäkerhet.
Frustrerande att sitta på läktaren i stället för att vara på isen?
– Mycket. Framförallt i den roll jag har och den press som jag sätter på mig själv. Jag vill vara med och hjälpa till. Ta ansvar och spela mycket. Det gick an i början när vi vann någon match, men har varit tuffare efter det.