Mike Helber, Johan Hemlin och Roger Ekström.
Alla har de jobbat i olika roller i Linköping HC. Alla har de nu viktiga roller i svensk ishockey.
Ni ser det själva i faktarutan till den här publiceringen.
Hur kan det komma sig att så många med förflutet i LHC gått vidare till andra uppdrag på förbund och i ligaorganisationer?
Under någon ledig timme under VM i Stockholm samlade vi trion för att diskutera det och rätt mycket annat.
Sex ämnen. Tre personer. En bandspelare.
Vi ställde inte så mycket frågor utan lyssnade mest.
1) Hur kommer det sig att det är så mycket Linköping i svensk hockey?
Roger Ekström: När jag fick frågan att bli ordförande i SHL hade jag redan tackat ja till att fortsätta i LHC. Då ringde jag till Christer Mård, som var ordförande i valberedningen, och sa att frågan hade ställts. Han sa: vi får se det positivt, titta vad LHC har lyckats skapa.
Mike Helber: Jag skulle säga att Christer är kärnan till det här. Han var extremt viktig för mig under alla år och har en pragmatisk syn på hur man ska gå vidare med saker och ting. Att förändringar sker i alla organisationer. När Johan lämnade gick jag till Christer som sa att ”så här är läget, Mike, du får anpassa dig. Bra folk får bra erbjudanden”.
Men med all respekt kan det väl inte bara handla om Christer Mård?
MH: Avståndet är en annan del. Det är bara två timmar till Stockholm. För 20 år sedan var det bara stockholmare på förbundet och man pratade om "Stockholmsmaffian". Covid förändrade mycket och avståndet ses inte så betungande längre.
RE: Ja, ta hela teknikutvecklingen. Du kan vara med på väldigt många möten utan att behöva resa två timmar.
2) Vad har ni för nytta av LHC-åren?
Johan Hemlin: För mig har de nästan varit avgörande. Klubbarna vet vilket jobb jag har haft och då blir det mycket lättare när det ska diskuteras agenter, spelarlöner eller sportsliga saker. Har du varit med om det själv är det en väldig fördel.
MH: Längs vägen träffar du många människor och bygger kontakter. Jag förstår hur klubbdirektörer, sportchefer och NHL tänker. Det är viktigt att ha den bakgrunden.
RE: Jag vet att det har diskuterats inom SHL att ha en extern ordförande utan koppling till hockeyn. Redan efter mitt första år kände jag att jag aldrig skulle vilja utsätta någon stackare för det. Att komma in och sakna trovärdigheten att ha varit med om det själv…det hade varit tufft.
3) Det bråkades mer i svensk hockey tidigare.
MH: Mycket mer. Jag var själv med och härjade under ett antal år. Det var tal om utbrytningar, vi skulle ut i Europa, det var tv-avtal, det var tjafs om landslagsspel och vi var osams om det mesta.
JH: Det är ett annat klimat nu. När respektive ordförande kan prata med varandra och det skrivs tydliga och långa avtal är mycket vunnet. Man behöver inte tycka lika, men förstå varandra.
MH: Jag skulle säga att mycket är Johans förtjänst. En stor del av svensk hockey har Johan att tacka för en mer sansad approach och en bättre struktur.
4) Tiden när Helber och Hemlin jobbade tätt tillsammans i LHC.
JH: Vi pratade varje dag. Och åkte mycket bil tillsammans. Jag minns en resa hem från Sävsjö efter sista träningsmatchen hösten 2007 eller nåt sånt. Jag tror att vi förlorade med 7–1. Jag vet inte hur långt det är till Sävsjö, men det kändes jävligt långt i alla fall. Haha.
MH: Jag vet inte hur många gånger vi har varit i diskussioner där jag kommit med en galen idé och du bara sagt att ”lugn, nu tar vi ett steg i taget”. (Christer) Mård var ännu hetare. I stället för att sitta hemma och titta på teve borde fler sätta sig i bilen. Vi pratade om allt och behövde inte vara oroliga att någon annan skulle höra.
RE: Man kan se det framför sig. Mike som vildhjärnan som ville saker, Hemlin som ville tänka efter före och (Anders) Mäki som satt i baksätet och gjorde ett excel-ark. Haha.
5) Hur mår svensk hockey?
RE: Bra. Det finns klubbar som har det tufft, men en liga eller ett förbund kan inte säga att du inte får spendera mer pengar än din budget. Det är ett ansvar för varje klubb. Sen måste vi se till att vi fortsatt håller samma höga nivå när det gäller att utveckla unga spelare.
MH: Våra hockeygymnasier är världsunika och superbra, men behöver bli ännu bättre.
JH: Ja, spelarutvecklingen är vår kronjuvel. Det som vi är bäst på.
6) Hur viktigt är det med ett VM-guld?
JH: Viktigt. På många sätt. Inte minst för att intresset ökar och att fler killar och tjejer börjar spela.
Övriga runt bordet nickar instämmande.