19-åringen var så glad att han knappt visste vart han skulle ta vägen.
5–2 i SM-finalen mot favorittippade Djurgården och för tredje gången är Linköping HC:s J20-lag bäst i Sverige.
Enorma glädjescener utspelade sig efter slutsignalen, alla kramade alla och falska segersånger ekade över hela Nyköping och Ludvig Hendén log med hela ansiktet när han efter firande på isen till slut närmade sig omklädningsrummet. Runt halsen hängde guldmedaljen som ett bevis på vad han just hade gjort.
Det har varit en något skakig resa i slutspelet, men när allt skulle avgöras under finalhelgen i Nyköping har LHC varit som bäst. Det var inget snack i finalen och tre mål i första perioden avgjorde.
– Det går inte att riktigt beskriva. Man funderar innan på hur det skulle vara att vinna och nu vet jag att det är ännu bättre än så. Helt klart. Det är så jävla magiskt. Så kul, sa han.
I ett lag med fixstjärnor som storspelande målvakten Hugo Hävelid, backduon Mattias Hävelid (tre assists i finalen) och Jonathan Myrenberg och anfallarna Filip Bystedt (tre assists även där) och Georg Weigelt är han en av de vanligtvis defensiva backdoldisarna som flyger under radarn.
Som inte alltid syns så mycket, men som alltid gör sitt jobb – och ofta lite till.
Linköpingskillen spelade hela grundserien utan att göra mål, men spräckte sin egen nolla tidigare under slutspelet och i finalen slog han till igen med viktiga 2–0-målet. Följde med upp i ett anfall, serverades öppet läge av ovannämnde Bystedt och sköt direkt.
– Jag såg att det fanns en öppen yta, sen fick jag en bra passning och så var det öppet mål. Kul att vara med och bidra framåt också. Det händer inte varje dag, sa han och fortsatte att elegant parera diverse ryggdunkningar från alla som ville gratulera.
Ludvig går i pappa Jespers fotspår, men har nu något som farsan inte har. Mitt i guldjublet hymlade han inte heller om att det på många sätt också varit en tuff säsong. Enligt uppgifter till Sporten fanns till och med tankar på att sluta i vintras, men försvararen spelade vidare och har blivit allt bättre efter det.
Själv sa han:
– För min del har det varit lite upp och ned. Framförallt mentalt. Men jag har fått mycket hjälp av tränarna och andra runt omkring. Det är tufft ibland när du tvivlar på vad du håller med och om det är värt all den tid som du lägger ned.
Hur tänker du nu då?
– Att det är värt allt. Precis allt.