Jonas Gustavsson har börjat stabilt och från flera håll beskrivs han som lugnare i målet. Inte minst gjorde "Monstret" flera vassa räddningar mot Växjö – där han bland annat under ett tre-mot-ett-läge oberört räddade pucken samtidigt som Eddie Larsson skar av passningsmöjligheten.
Men det var just lugnet som satte sig på minnet efter matchen.
– När Eddie skar av passningsmöjligheten blev det lättare för mig. Sedan är det något som kommer ju mer man är ute på isen. När man ser tendenserna blir det lättare att läsa spelet. Det är väl ingen hemlighet att alla målvakter försöker hålla det så enkelt som möjligt och försöker göra så lite som möjligt för att rädda puckarna, säger Gustavsson.
Förra säsongen fick han en del kritik av media för att inte nå upp till sin fulla potential. Men det är inget som han själv håller med om. Istället lyfter han fram de få insläppta målen under slutet av säsongen.
– Jag tyckte det kändes riktigt bra för mig under den andra delen av säsongen. Vi släppte inte in mer än två mål per match de sista 20-25 matcherna. Även i slutspelet kändes det riktigt bra. Men sedan var jag magsjuk i fem dagar – käkade ingenting – och hoppade direkt in och spelade sista matchen mot Dif. Men jag tyckte det gick bra även då. Visst, de gjorde fem mål. Men puckarna gick in på våra klubbor och det studsade hit och dit. Så för egen del tar jag med mig mycket av den andra delen av förra säsongen.
Det snackas om omställning från liten rink till stor. Hur har det varit för dig?
– Det handlar mycket som målvakt om att ha bra timing och att vara på rätt ställe – varken för snabbt eller för långsamt. Det är klart att ju mer du tränar och spelar ju mer naturligt blir det. I början var det en inkörningsperiod och det är väl därför jag känner att den andra delen av förra säsongen kändes bättre. Nu känns det här normalt och det är inte så att det tar ett helt år att ställa om, utan det handlade om några matcher.
En nyhet för i år är att Gustavsson har blivit assisterande kapten utanför isen.
– Det är klart att det är annorlunda att få frågan – det är inget man förväntar sig och tänker på. Det är ett betyg på att man gör någonting rätt och att man är någon av de äldre i laget – även om man inte vill erkänna det, säger Gustavsson och skrattar.
– Förhoppningsvis kan jag vara någon typ av trygghet och driva på laget. Jag försöker bara vara mig själv och jobba så hårt jag kan oavsett om vi vunnit eller förlorat kvällen innan. Man försöker alltid ha samma inställning vilket är en egenskap jag förhoppningsvis kan föra vidare.