Samtidigt som Linköping HC svarat för säsongens stora lyft i SHL-hockeyn har Vilmos Gallo haft en tuff höst.
Bara sex poäng på 32 matcher och rätt begränsat med speltid. Ungraren var placerad på läktaren mot Malmö, fick hoppa in som extraforward när Patrick Russell blev sjuk mot Skellefteå och även i torsdagsmötet med Leksand är han utanför de ordinarie kedjorna.
Nå, hur är hockeylivet som petad?
– Klart att man vill spela, så det är inte så kul. Men det är bra konkurrens i laget och Klas (Östman) och de andra tränarna pratar bra med mig. Så det är lugnt. Framförallt i början kan det vara jobbigt att vara åsidosatt, men det är bara att vara beredd på att hoppa in och förhoppningsvis kommer min chans snart igen.
Hur viktigt är det att få en förklaring?
– För mig är det viktigt. Mest för att man slipper fundera och hitta på egna teorier. Man kan ha hundra tankar, men är det en bra kommunikation kan man släppa de allra flesta, säger Vilmos Gallo utan att närmare gå in vad som har sagts.
Han hymlar inte med att han själv är missnöjd. I fjol var han med femton mål gjorda näst bästa målskytt i hela laget. Nu har han mestadels placerats i fjärdekedjan och haft svårare att göra avtryck. Både vad gäller poängproduktion och sätt att spela.
– På något sätt kan jag förstå att jag hamnat här. Jag kunde ha spelat bättre och jag ska spela bättre. Samtidigt är det svårt. Du får en roll och försöker göra den fullt ut, men ibland låser det sig.
– Jag tycker det är bra med konkurrens. Det gör alla lite bättre. Känner de andra att jag är där, flåsar i nacken och vill ta deras plats blir de själva bättre. Nu är jag utanför och får jobba mer för att ta mig in i laget igen. Jag kan hoppa in när som helst och vill göra skillnad, men känner att jag har tappat lite självförtroende med pucken på slutet.
Min känsla är att du behöver bli aggressivare och jobbigare att möta igen.
– Det kan jag köpa. Det hänger nog till viss del ihop med självförtroendet, men så klart att jag ska vara det, säger LHC-forwarden.
Som ishockeyarbetare i karriären – och med utgående kontrakt i vår – påverkas förstås också livet utanför av motgångar på isen.
– Hockeyn är en stor del av livet och därför tror jag att det är bra att komma bort och göra andra saker. Tidigare år har jag pluggat och det kanske jag behöver göra igen för att koppla av och tänka på annat. Annars är det lätt att det blir för mycket. Man får försöka hitta på saker med tjejen och hunden.