När Sporten når Andrew Gordon över telefonen är han på promenad med hunden Fika. Det ösregnar ute och därför har han valt att ta promenaden med sin hund inomhus – i Stångebrohallen.
– Fika (hunden) blir så skitig och jag är för trött för att tvätta av henne i dag, säger han med ett skratt.
Den 35-årige kanadensaren är inne på sin sjätte säsong i LHC. Trots att han är född och uppvuxen på andra sidan Atlanten andas det mycket Linköping över honom. När Tyler Morley tog klivet in i LHC-truppen från Skellefteå var det Gordon som visade nyförvärvet runt i citykärnan och tog honom på middag – för att visa staden från sin bästa sida. Initiativet resulterade i succé direkt även på isen när Gordon och Morley hade en kemi mellan varandra som banade vägen för segern mot Frölunda senast.
– Som du säkert såg anpassade han sig väldigt snabbt, säger Gordon nöjt om Morley och skrattar.
Efter en förlustsvit på tio matcher i rad har LHC hittat tillbaka till vinnarspåret med två segrar i rad. Förhoppningen är att den tredje kommer mot HV71 på lördagen. Gordon sticker dock inte under stol med att läget varit tufft. I en intervju med Sporten förra säsongen berättade han att han stängde in sig i sin lägenhet när det gick tungt – och läget har inte varit annorlunda nu.
– Det är sån jag är. När det går dåligt lägger jag pressen på mig själv. Jag anser att det är jag som behöver förändra på saker och ting. Att skapa den pressen på sig själv kan göra att man trycker ner sig själv och inte vill lämna hemmet förrän det blir bättre, säger han och fortsätter:
– Det var därför jag skaffade hund. Hon bryr sig inte om vi har förlorat eller om jag har gjort mål. Hon vill att jag kastar bollen till henne och hon vill slicka mig i ansiktet. Det är skönt att komma hem till någon som verkligen inte bryr sig och är glad över att se mig.
Han har nära till skratt. Är lättpratad. När vi kommer in på ett lite känsligare ämne angående att hans kontrakt går ut efter säsongen är han inte rädd för att prata om framtiden.
– Jag vet inte hur framtiden ser ut.Jag har haft en otroligt bra tid här och är det läge för en förändring kommer jag vara förstående. Jag kan titta tillbaka och säga att mina sex år här är några av de bästa i mitt liv och kommer vara tacksam för det, säger Gordon.
Om kanadensaren skulle behöva lämna Linköping skulle han ändå vilja stanna kvar i Europa för att fortsätta sin ishockeykarriär.
– Om LHC inte tycker att det jag kan tillföra är vad de behöver så förstår jag det. Att jag älskar att vara här betyder inte att jag är det bästa alternativet. Vi får vänta till slutet av säsongen för att se vad som händer. Men jag har sagt att jag ska spela här tills de kastar ut mig, säger Gordon.
Precis som för tre år sedan skulle han vara tvungen att vara ute ur Sverige i sex månader av skattemässiga skäl innan han får ansluta till truppen, vilket enligt honom själv inte är den bästa uppladdningen för någon som är veteran. Det är därmed med en sorgsen underton han fortsätter sitt resonemang när han ser tillbaka på några tyngre säsonger.
– Jag vill inte lämna klubben på det här sättet. Jag skulle vilja vara en del av en framgång där laget går uppåt i rätt riktning.
Om du får lämna lär du hamna i Tyskland alltså?
– Är det vad du tror?, säger Gordon och skrattar igen.
– Joe Whitney är främsta målskytt i tyska ligan nu. Så det låter ganska bra. Man vet aldrig.
