Med två minuter kvar av matchen höll nog alla de 6820 åskådarna i Saab arena andan. Hemmasupportrarna för att LHC inte skulle släppa in ett kvitteringsmål till 2–2 och Leksands supportrar av den motsatta anledningen. Och visst fick bortalaget läge att få matchen till en fjärde period. Men istället klev LHC-målvakten Jonas Gustavsson fram ordentligt i målet med två superräddningar på rad.
– Det är så det är. Ibland måste man kliva fram och göra någon räddning eller att någon blockar skott. Det är det lilla extra som kan krävas i slutet för att få studsen med sig och ta de här tre viktiga poängen. Jätteskönt när det går vägen och en härlig känsla såklart, säger Jonas Gustavsson med ett leende efter matchen.
Även i andra perioden fick Gustavsson, tillsammans med resten av laget, kämpa hårt för att hålla pucken borta från mål. Med två utvisningar på rad blev det boxplay i fyra minuter och Leksand höll sig i offensiven i nästan samtliga av dem.
– Det kändes som jag fick se skotten när jag ville se skotten och vi redde ut returerna. Återigen var det ett bra jobb. De kommer att få sina lägen men det gäller att få dem att bli så ofarliga som möjligt. Vi gör det väldigt bra för stunden och det är kul att se hur grabbarna offrar sig och spelar smart i de lägena, säger Gustavsson.
För din egen del då. Hur känner du över ditt egna spel utan att bara lyfta fram hela lagets prestation?
– Det är klart att det känts bra på slutet och vi har hållit målen till ett hyfsat lågt antal. Min roll är att försöka göra det jag kan för att ge laget en så bra chans som möjligt för att vinna matcherna. De flesta gångerna har jag lyckats med den biten. Det är svårt att tala för sin egen del för man är så beroende av alla andra hela tiden.
Hur känns självförtroendet då?
– Det är så svårt att säga för självförtroendet är en färskvara. Man kan jobba upp det på fem minuter och man kan tappa det på fem minuter, säger Gustavsson och skrattar till.
– Ju mer man spelar desto mer vet man att håller man bara sina rutiner och sina grunder samtidigt som man litar på att de runt omkring gör jobbet så brukar det lösa sig och bli ganska bra. Om man jobbar vidare i samma tempo och med samma struktur så kommer det komma.