LHC-forwarden skrattade gott efter 2–0-vinsten i prestigeladdade bortamötet med HV 71 i lördags. En minst sagt välkommen framgång efter en något svajig start och två matcher utan seger i SHL-hockeyn.
Många var bra – och inte minst gällde det Jimmy Andersson själv.
Så mycket hårt och nyttigt jobb i gnuggarkedjan med Niklas Persson och Sebastian Karlsson.
– Över 60 minuter var det bästa matchen hittills. Absolut. Det fanns perioder som var sådär, men vi börjar närma oss i alla fall. Allt börjar bli lite mer naturligt. Vi är många nya och det är mycket som ska sitta. Det är inte bara att släppa pucken och ge sig ut och köra, sa Andersson.
För din del då?
– Jag vet inte om jag var så mycket bättre nu än tidigare. Min roll är ganska enkel. Jag ska kämpa hårdare än motståndarna så blir det bra.
Kändes det som du gjorde det?
– Det tycker jag. Haha.
Det var som helhet en stark LHC-insats på bortais med bra koncentration, skön puls och aggressivitet.
Inte minst från vad vi skulle kunna kalla för KAP-kedjan.
– Vi har fått ihop vår femma bra. Jag vet att vi är jobbiga att möta och att det ska vara lite av vår grej. Det börjar sätta sig mer och mer vad vi ska göra. Vi börjar känna varandra. Jag vet vad Sebbe gör, Sebbe vet vad Pajen gör och Pajen vet vad jag gör, sa Jimmy Andersson.
– Jag tycker att det är jättekul. Det är två gubbar som varit med ett tag och läser spelet på ett helt annat sätt. Det ger mig ganska fria tyglar. Jag kan köra på så får de täcka upp där det behövs.
28-åringen var en jättetalang i unga år och fick bland annat chansen i just HV 71, men har tidigare i Corren berättat hur han slarvade bort sin talang. Det gjorde att han har fått ta omvägen, via division 1, till högsta serien. Efter fyra säsonger i betydligt mer defensivinriktade Karlskrona värvades han i våras till Linköping.
– Skillnaden? Jag brukar kalla det för organiserat kaos. Haha. Det finns så klart regler och normer som vi måste hålla oss till, men det är mycket mer fria tyglar här. Där är det...vad ska man säga? Mer mönsterhockey. Du ska göra din grej.
– Det är roligare att spela här, så kan man väl säga, sa Jimmy Andersson.
Har det varit svårt att ställa om?
– Det kan vara tufft. Absolut. Man får lära sig lite nytt varje dag. Det gäller att ha stora öron och suga åt sig så mycket som möjligt. På träning kan du alltid åka fel och tänka hej och hå, men till slut måste det bli ryggmärgshockey när du väl ska spela. Tänker du för mycket när det är match så hinner du inte med. Så enkelt är det.