Helber: ”Då fanns det interna konflikter"

– Den största anledningen att vara orolig är om det skulle bli panik och att för mycket ska förändras. Håller sig övriga spelare hyfsat friska räcker det att satsa på Junland. Möjligen ytterligare någon klassvärvning på tre år, men absolut inte någon för bara två månader.

Bert Robertsson, då? Ska tränaren vara kvar?

– Absolut. Jag tror inte att ett tränarbyte skulle göra ett endaste dugg. . .men det är lätt att tro att det löser problemen.

Det är som vanligt denna så kallade vinter.

Det påminner mer om oktober än om januari och i klimatkrisens tecken har vädergudarna svårt att hålla ordning på årstidernas skiftningar. Mike Helber huttrar en aning i duggregnet utanför lunchrestaurangen.

Vi tar varsin dagens.

Han caesarsallad, jag fläskfilé.

Smakar alldeles utmärkt.

49-åringen från Ann Arbor strax utanför Detroit är på många sätt symbolen för Linköping HC:s häftiga hockeyresa mot Sverigetoppen. Först som spelare, sedan som klubbdirektör. Numera en av många uppskattade experter på C more.

Samtidigt befinner sig LHC som bekant i utsatt läge och med otäcka kvalspöket i hälarna. Ungefär som den där vintern och våren 2012.

Minns ni?

När Magnus Johanssons skott styrs i mål via Pär Arlbrandts skridsko ställer sig Mike Helber upp och skriker rakt ut så högt han kan. Efter ett Hitchcockdrama som fått en hel bygd att stanna upp är det klart att det blir spel i högsta serien även till hösten. Nästan ingen känner glädje. Nästan alla känner lättnad och befrielse.

Mike Helber säger:

– Jag började må dåligt över att snacket skulle komma igång, att jag inte gjort tillräckligt. Jag ville bara att matcherna skulle ta slut. Tala om för mig hur det är och hur det blev. Då kan jag hantera det. Det värsta var väntandet och den mentala kampen. Vad skulle det innebära för hela stan om vi åkte ur?

– Det går an för grabbarna som tränar och spelar och är helt slut efteråt. Men alla andra som inte kört slut på kroppen. Det är säkert samma för de som är med nu. Bästa sättet att skingra tankarna är att ge sig ut och träna.

Du vet vad alla går igenom.

– Absolut. Det är tufft. Nu följer jag det bara utifrån, men jag tror inte att det finns några interna konflikter. Det gjorde det då. Fredrik Norrena och Andreas Jämtin gick inte ihop och hade ständigt åsikter om varandra. Det påverkade även övriga. Det var så ansträngt att vi hade möte på morgonen inför matchen i Örnsköldsvik. Jag tror inte att vi klarat att hålla ihop laget om det blivit kval.

Vad är utmaningen nu?

– Att få till ett offensivt spel. Just därför är Jonas Junland en drömvärvning. Bra skridskoåkare, bra passningsspelare. Någon som kan spela pucken till någon som kommer med fart. Då behöver inte Broc Little känna att han ska göra allting själv. Om Mattias Bäckman kunnat spela hade LHC haft åtta poäng till och då hade vi inte haft det här samtalet.

Den gången, för snart åtta år sedan, var det Pär Arlbrandts skridskospets som avgjorde och Helber tror inte att LHC kommer att hamna lika illa till i vår.

– Jag tror att de klarar sig med hygglig marginal. Säg fem poäng. Det finns så många personer som är rätt, både i laget och utanför. I början av säsongen pratades det om tionde till tolfte plats, eller något sådant. Så egentligen…vad är problemet? Oskarshamn tror jag att LHC kommer att ha bakom sig. Det gäller att se till att Leksand också är det.

Kan du ibland känna att du skulle vilja vara med och hjälpa till?

– Klart jag gör.

Han skrattar.

Samlar ihop det sista av salladen på tallriken och säger:

– Roger (Ekström) är kommunikativ och kompetent  som ordförande. Niklas (Persson) kommer att bli kanon som sportchef när han kan lägga vänskapen åt sidan. Det är en process. Jag upplevde samma sak när jag behövde ta bort spelare som jag gillade och var vän med. Som Mikael Sandberg. Jag tror på Bert (Robertsson),  jag hoppas att han får stöd och får höra att han gör rätt saker.

– Vem syns i föreningen? Det är Bert som är ansiktet utåt. Övriga måste in och hjälpa till mer. Det är så lätt att fly, men alla måste vara där tillsammans. Det innebär inte att du behöver säga en massa nya saker, men du är här och jag är här och nu fixar vi det här. Det är lätt att känna sig ensam och då är det så extremt viktigt att hålla ihop.

Om det blir allsvenskan – kan LHC komma tillbaka då?

– En viktig förklaring till att Björklöven och Modo är på väg tillbaka är att det finns ett så genuint hockeyintresse i båda städerna. Finns det på samma sätt i Linköping? Finns tålamodet och engagemanget? Jag är inte säker på det.

– Det som talar för är att man byggt upp en jättebra ungdoms- och juniorverksamhet. En av Sveriges bästa. Och från och med nästa år vet vi att ett lag går upp i SHL varje år. Det gör det lättare att engagera människor. Det är inte så mycket om eller men. 

Det fanns en tid när LHC var den kaxiga utmanaren som tillhörde de fyra stora i svensk ishockey och ofta syntes på barrikaderna.

Den tiden finns inte längre.

– Vi kom ikapp de andra klubbarna, men de senaste fem åren har de tagit nya kliv och då har inte LHC hängt med. Mycket handlar om ekonomi. Vi hittade andra och annorlunda sätt att subventionera verksamheten. Som Hugo Stenbecks pengar.

– När Cloetta lämnade som arenasponsor sa det ganska mycket. Cloetta blev ett internationellt företag och sa tydligt att man inte vill stödja på lokal eller regional nivå.  Pengar är ingen garanti, men du kan inte vinna utan dem. Punkt. Nu måste LHC börja med att komplettera sin ledning. Det går inte att för länge vara utan en så viktig post som klubbdirektör. 

En och annan hoppas på en återkomst för Mike Helber, men det avfärdar han. 

Bestämt.

– Jag älskade jobbet, men märkte hur jag för ofta inte var närvarande hemma. En djupare diskussion om livet var jag inte kapabel till. Med C more får jag uppleva alla känslor utan att känna någon oro när jag går och lägger mig. Jag är extremt tacksam över det.

Men ärligt talat: hur mycket LHC har du kvar i hjärtat?

– Jag var i föreningen i 24 år. Vad tror du?