– Det finns väl tre delar. En del att spelarna verkligen tror på att jag kan, en att jag verkligen vill vända på varenda sten för att hjälpa dem, och att de tycker det är "nice" att komma hit, säger Davis.
Davis har drivit Idrottslabbets verksamhet i över fem och ett halvt år. På somrarna fylls det nyöppnade gymmet av både SHL-, SDHL- och NHL-profiler.
Men allt började med en annan sport.
– Jag fick idén om att börja med prestationstester, som laktatmätningar, efter att jag själv avslutat min karriär som elitfotbollsspelare för 13 år sedan. Jag blåste ut hela garaget och ställde in cyklar och löpband. Vi bodde nära en cross-bana så mina första idrottare var motocross-förare och cyklister.
Därefter har verksamheten vuxit. Numer är det ett stort fokus på elithockey. Utöver att coacha SHL- och NHL-proffs är Davis också fystränare för LHC-damerna.
LHC-profiler som Mattias Bäckman och Jessica Adolfsson (Davis kollega på Idrottslabbet) har flera gånger tackat 37-åringen för hans insatser.
– I början av arbetet handlar det om att få spelarna att lita på processen med grundmål och en plan som kan justeras efter behov. Många tänker att träning ska vara tufft och är man inte helt död efter ett pass så ger det inget.
Det är inte bara hockeyproffs som söker sig till Idrottslabbet. Den växande gruppen av elitmotionärer har också börjat hitta hit, med helt andra utmaningar.
– I hockey har vi extremt mycket tid. För elitmotionärer, som kanske har familj och ett heltidsjobb, men ändå vill träna 20 timmar i veckan är det annorlunda.
– Många är extremt drivna, trots att de kanske inte riktigt tål det. En del säger att de vill gå upp vid halv fyra på morgonen för att hinna med rätt sorts pass men då får man hålla tillbaka. Det viktigaste är att träna så mycket som kroppen tål. Där gäller det att vara vaksam på signaler och justera belastningen.
När vi går runt i gymmet, som har både höghöjdskammare, isbad och massvis av testapparater (Davis har själv gjort över 3500 laktattester på sig själv) berättar Davis om ett tidigt driv att hjälpa andra.
– Prestationsutveckling och fysträning har alltid varit mitt stora intresse. Jag började hjälpa kompisar på gymmet när jag var 15 år. Sen blev intresset ännu större att hjälpa andra när jag åkte på dubbla knäskador under min tid i Norge. Jag var skadad så mycket då så jag hängde på min fystränare mest hela tiden.