Vi kan alla – eller vi borde i alla fall vara – överens om att hat och hot är något som vi inte vill veta av. På sistone har inte minst allt fler ishockeydomare vittnat om det hårdnande klimatet och till och med hotfulla hembesök.
Än en gång: det är för jävligt.
På samma sätt med det så kallade näthatet. Ingen ska behöva utstå en massa skit där ett antal högljudda och inskränkta spyr ur sig en massa galla på diverse forum.
Domarna har svarat med en ökad stängdhet, krav på mer eller mindre nolltolerans på isen och enligt SHL:s nya direktiv får vare sig spelare eller ledare längre yppa något om domarinsatsen efteråt. Jag förstår tanken, den onyanserade kritiken kan vi absolut vara utan, men har svårt att se vad som skulle bli bättre av det.
Risken är att det slår åt andra hållet.
Rent allmänt tror jag att det finns mer att vinna på en större öppenhet. Inte minst efter omdiskuterade domslut och videobedömningar. Ta mikrofonen och förklara för publik och övriga i arenan (inte minst för oss murvlar) varför det blev mål eller inte mål. Det skulle öka förståelsen och respekten.
De bästa domarna är de som är bäst på kommunikation och som använder sunda förnuftet mer än regelboken. Uppdraget är att upprätthålla ordning på isen och inte att sätta dit folk. Var stenhård mot otäcka tacklingar i ryggen och liknande regelbrott, var konsekventa, men tillåt känslor och en eller annan spontan reaktion.
Däremot var det förstås bara korkat av Sam Lofquist att få för sig att knuffa på en linjedomare för att han ville tjafsa vidare med Emil Sylvegård. Det betydde matchstraff, fem minuters utvisning och satte det egna laget i minst sagt taskigt läge.
Det var ingen hård knuff, men det var en knuff, och det går inte att ostraffat göra så mot en domare och jag vet att Lofquist redan har bett övriga laget om ursäkt. Du måste vara smartare och kallare än så. Med tanke på att Färjestads Marcus Nilson fick två matchers avstängning för det tydligen hemska tilltaget att ha sagt ”du suger” till en domare vete sjutton vad det kan bli nu.
Jag gillade verkligen att han efter matchen rakryggat stod upp och bad om ursäkt till allt och alla, men det blir inte mindre dumt för det.
För min del har aldrig problemet varit att det blir några misstag av domare här och där. Det blir det alltid. Fel gör vi alla. Jag gör det ofta. Det jag aldrig kommer att förstå är när alla beslut måste försvaras.
Så erkänn era fel. Det värsta ni kan göra är att göra domarkåren till ett onåbart frälse. Det bara ökar frustrationen och irritationen. Tror ni att någon uppretad spelare och/eller ledare fortsätter att skälla lika mycket om en domare sticker in huvudet i båset eller omklädningsrummet och säger ”ber om ursäkt, grabbar, det blev fel där, men jag uppfattade situationen på så sätt”?
Det tror inte jag.
Två LHC-poäng hårdjobbarmötet i Malmö är starkt jobbat. Vassa insatser med en man mindre låg bakom triumfen tillsammans med två av lagets yngsta, Adam Ginning gjorde både mål och assist och Olle Lycksell avgjorde en förlängning igen.
Och ännu lever hoppet om slutspel.