Vi har snart tappat räkningen på spelare (och ledare också, för den delen) med förflutet i Ängelholm som tagit vägen till Linköping. Nu har också Filip Karlsson gjort det. En 22-årig doldis som redan har tre SHL-säsonger på sitt cv.
Fast den senaste blev det inte mycket med.
Redan i november drabbades han av en allvarlig handskada och spelade inget mer efter det.
– Det var absolut inget fult utan bara otur. Jag körde in i en kille och läkarna sa direkt att det skulle ta lång tid. Jag kände direkt att det var något som var fel. Det blev operation och det är klart att det varit en tuff väg tillbaka. Det var min första stora skada, du blir rastlös och får mycket tid över som du inte riktigt vet vad du ska göra med.
Han tystnar för ett ögonblick.
Tittar med nyfikna ögon runt i Saab arena.
– Samtidigt får du ett jäkla sug efter att vilja vara med igen, säger Filip Karlsson.
Betyder det också att det försäsongen blir roligare?
– Haha. Det vet jag inte. Men är man i alla fall jäkligt motiverad att få ihop en bra säsong.
Hur mår handen nu?
– Den är kanske inte helt, helt bra, men det är nära nu. Det har redan tagit så lång tid att jag inte vill skynda på det. Men jag kommer absolut att vara redo när det är dags.
Pratar du med hockeyfolk i Ängelholm får du höra att juniorlandslagsmeriterade Karlsson körde fast i moderklubben, men att där finns handleder, spelsinne och lungor för att ta betydligt större kliv. Att han var på väg mot ett riktigt genombrott under första SHL-säsongen, men att farten av olika anledningar bromsades upp.
Nu är förhoppningen att lyftet ska komma i Linköping i stället.
Han tror och hoppas det själv.
Övergången var klar tidigt och det är ingen särskild vågad gissning att numera före detta LHC-tränaren Dan Tangnes haft ett finger med i spelet.
Själv säger Karlsson:
– Jag kände att jag ville ta ett kliv i karriären och Linköping är definitivt ett steg upp. Jag har Inte riktigt fått ut det jag känner att jag har i mig. Jag vill och tror att jag kan växa ut till en ledande spelare och bidra både framåt och bakåt. Jag känner att jag har potentialen för det.
I LHC är han av allt döma värvad som center till tredje- eller fjärdekedjan.
– Får jag välja spelar jag center. Det är där jag helst vill vara. Jag gillar att ha pucken och ta ett stort ansvar både i offensiva och defensiva situationer. Jag hoppades att redan förra året kunna ta ett steg och leverera lite mer, men då kom skadan i vägen. Förhoppningsvis får jag ut det nu i stället.
Börjat hitta i Linköping, förresten?
– Jodå. I alla fall i centrum och hit till hallen. Sen har jag varit en kort sväng på Ikea också.
Är man nyinflyttad så är man.