LHC-tränaren ler.
Efter en dryg veckas uppehåll är det på tisdagskvällen nystart i SHL-hockeyn med hemmamöte med Växjö. Vi slog oss ned med 47-åringen och tog ett snack om det som varit, om det som kommer och om mycket annat.
Som tacksamhet.
Han säger:
– Ibland känner jag att jag kommer in i det här att vara…det låter kanske konstigt, men jag glömmer bort att vara tacksam. Man tittar sig runt och…ja, man ska vara jävligt tacksam. Förr tyckte jag att det var ett ord som…vad är det för något? Vad ska man vara tacksam för? Nu har jag fått en annan insikt i vad det betyder.
Vad är tacksamhet för dig?
– Var glad åt det du har och vad du får göra. Det är en press och stress. Jag vet om det. Det är inte så enkelt att njuta och må bra i den miljön, men jag tycker att jag gör det bättre nu. Humöret har jag kvar, jag är lika engagerad under matcherna, men jag rusar inte bara framåt, utan kan stanna upp och tänka att ”fan, Tommy, vilket bra jobb du har”.
Det gjorde du inte tidigare?
– Jag var tacksam då också, men det är en skillnad i känslan. Allt var på rus då. Jag har gått igenom en tuff tid som fått mig att se på saker och ting på annat sätt. Jag inser att det inte är självklart att få göra det jag gör. Jag är så jäkla glad att jag får vara här och tiden går så fort. Det bara small till och så var vi i mitten av november.
Bakgrunden kan ni.
I vår är det sju år sedan han under sin första säsong som huvudtränare på högsta nivå firades som guldhjälte med sitt hjärtas Brynäs.
Det var då.
Sedan dess har han fått sparken två gånger om, gått igenom tuffa tider privat och öppet berättat att han gått i terapi för att hitta tillbaka till livet och till sig själv. I ishockeyns machovärld har han inte tvekat att lyfta fram känsliga ämnen.
Efter några år utan tränarjobb fick han en ny chans av Linköping HC och efter en alldeles utmärkt start har det varit några resultatmässigt sämre veckor på slutet. Som bekant är det med hockeylivet ungefär som med höstvädret.
Det varierar ständigt.
– Jag tycker absolut att jag är en annorlunda tränare nu. Om jag är bättre får andra svara på. SM-guldet hade så klart många fördelar, men det fanns också en baksida. Det blev ett rus som jag kanske inte riktigt var mogen att hantera. Det skulle alltid vara toppresultat. Nästan vad vi än gjorde så var det inte bra nog.
– När jag tänker tillbaka…jag vet att jag gjorde ett bra jobb, men jag kunde ha hanterat det på ett bättre sätt. Sen tror jag att jag har fått av mig mycket skit som fanns tidigare. Det har genererat i att jag är en bättre person överhuvudtaget.
Många pratar om att en SHL-säsong är som att kastas in i en torktumlare i åtta månader.
– Så är det. Den känslan är densamma. Framförallt när det är match varannan dag. Det jag blir mest sliten av är resorna. Det har jag alltid tyckt.
Hur mycket mår du som resultaten?– Nja, det vet jag inte. Du mår kanske mår lite annorlunda om du vinner, men som tränare på den här nivån finns alltid någon slags oro. Det är nästa match, det är skador och vad det nu kan vara.
På tal om det har nu alltså LHC förlorat fem raka matcher. Två av dem på straffar, men ändå. Det som var absolut toppkänning är nu en femteplats med några poäng till lagen däruppe.
Om jag före seriestart sagt att "ni har 27 poäng efter 16 omgångar, tar du det?”. Vad hade du svarat?
– Att jag tar det.
Utan att tveka?
– Absolut.
Han funderar lite innan han fortsätter:
– Nu har vi förlorat fem matcher i rad och det är för mycket. Det måste vi ändra på. Vi vet att vi har en nivå till i laget och vi har verktyg som tydligt visar exakt vad som behöver rättas till. Det är klart att jag tror. . . nej, jag vet att vi kommer att vända på det här, säger Tommy Jonsson.
Hur mycket har skadorna på bland andra Broc Little och Jonas Gustavsson påverkat?
– Det är en del i det. Absolut. Jag tycker det är skitsnack när man säger att ”äh, det får man inte försvara sig med”. Det är inget man ska gömma sig bakom, men det är en förklaring.
– Om inte Broc Little varit viktig skulle vi inte ha värvat honom. Det är en viktig pjäs på vårt spelbord. Det är klart att det påverkar lagets slagkraft. Jag fattar inte varför man ska vara så rädd för att prata om det. Så är det för alla lag. Sen finns det saker i spelet som inte får påverkas av att någon är borta. Det är skillnad.
Några lediga dagar under helgen tillbringades i sommarstugan i Skutskär, med Dalälven alldeles in på knuten. Några dagar för vila och eftertanke. Lugn, bra musik och ett gott vin. Tre Kronors matcher i Karjala cup?
Nja, det fick vara.
För någon vecka sedan fick tränarna Tommy Sjödin och Janne Larsson sparken från hans gamla Brynäs och Jonsson hymlar inte om att det väckte reaktioner även hos honom.
– Det känns. Jag vet vad de går igenom. Man säger att det tillhör den här branschen och eftersom jag har valt att komma tillbaka, så har jag någonstans accepterat att det är så det är. Sedan kan jag tycka att det är jävligt enkelt och att det är fel, men det är en annan sak.