KRÖNIKA: Dags att ta plats nu Tagnes
LÄS MER: "Det är Sveriges bästa kedja"
LÄS MER: Kvartsfinalen kan avgöras i utvisningsbåset
TV:LHC-kaptenen utstrålar självförtroende
Man kan prata om mycket med Vilmos Gallo.
Om drömmar, om slutspelet och om framtiden.
Vi kommer till det.
Men först pratar vi om – Raoul Wallenberg.
– En fantastisk person som räddade så många. Han gjorde mycket gott som både Sverige och Ungern ska vara tacksamma över.
Jag nickar.
Det kan möjligen synas en aning märkligt att ett snack efter en träning i Saab arena landar i en diskussion om en av andra världskrigets många hjältar. Men när LHC:s ungerske landslagsforward, född och uppväxt i Budapest, avslöjar att han som liten ville bli diplomat är det ändå inte så konstigt som det låter.
– Nu har det varit lite tungt på slutet med mycket annat, men jag försöker att plugga vid sidan av hockeyn. Statsvetenskap på distans. Allt för att förverkliga diplomatdrömmen, du vet.
Han skrattar.
Mål på Rautio
Det är lugnet före den slutspelsstormen som inleds med kvartsfinal mot Brynäs i kväll. Utanför fönstret är det en tidig vårdag rätt lätt att tycka om, även om det blåser väl mycket. I lä är det dock skönt när solen med ojämna mellanrum bryter fram genom de lätta molnen.
Vilmos Gallo kommer förmodligen inte ges så mycket speltid, men är beredd att ta chansen när han får den.
Så som 20-åringen redan gjort så många gånger tidigare i sin korta karriär.
– Det skulle vara en dröm att göra mål i slutspelet också. Framför allt nu när vi möter Brynäs och Rautio (David, förre lagkompisen). Det skulle vara riktigt, riktigt roligt, säger han.
Vet du hur du ska göra?
– Äh, jag brukar mest göra turmål. Jag får hoppas på någon retur eller så. Haha.
Flyttade som ung
Säg Ungern...och vad tänker du på då?
Budapest. Gulaschsoppa. Revolten 1956. Franz Lizst.
Ishockey... nja, knappast, va?
Men Vilmos Gallo började tidigt hemma i Ungern, flyttade till Flemingsberg i Stockholm som 13-åring för att utvecklas mer (”första året bodde jag hos en familj, sedan kom också mamma och pappa hit”) och hamnade för några år sedan på hockeygymnasiet i Linköping.
Att våga följa sina drömmar, lämna sin familj och flytta till ett annat kan kosta, men Gallo tvekade aldrig.
Han säger:
– Det var min dröm, så för mig var det inte så svårt. Min pappa tyckte att det var helt rätt, men mamma var lite ledsen. Jag hade inte så mycket hemlängtan och tyckte så mycket om familjen som jag flyttade till. Språket var svårt, men jag hade tur att det just i det området fanns en mottagningsklass för invandrare.
– På isen märkte jag direkt att jag var en av de sämsta i laget. Jag var svag och flög hit och dit. Men det blev bättre och jag tänkte att ”om du har ett problem, så är det bara att lösa det”. Inte tänka så mycket på framtiden utan ta det dag för dag.
Vad drömmer du om nu?
– NHL. Fortfarande. Det var inte så många som trodde att jag skulle komma dit jag är idag. Det är inte så många som tror att jag ska komma till NHL heller. Det är bara att motbevisa dem. Det är det som är drömmen.
Jordfräs
Dan Tangnes, tränaren, brukar jämföra honom med en jordfräs. En hårt jobbande forward som är jobbig att möta. Men nästan alltid med begränsat med speltid och det är fortfarande oklart om han får nytt något nytt kontrakt med LHC.
– Jag känner att jag blivit bättre och att grejer som jag var bra på i juniorlaget börjar komma fram även här. Men det har inte blivit mer speltid. Man ser fram emot att ta mer plats. Kanske till nästa säsong eller redan i slutspelet.
Kan det vara svårt att hålla humöret uppe?
– Ja, det är ett riktigt mentalt spel, du vet. Man kan bli hur förbannad som helst ena dagen när man sitter på läktaren, men sedan är det bara att prestera igen. Man måste hålla humöret uppe för att inte påverka någon annan i omklädningsrummet.
Älskar Sverige
Sedan ett halvår tillbaka har han dubbelt medborgarskap.
– Jag har bott här så länge att det kändes rätt. Jag älskar Sverige och vill kanske leva resten av mitt liv här. Det känns nästan som mitt hemland, säger Vilmos Gallo.