LHC-backen ler.
För några veckor sedan födde hustrun Samantha parets första barn och nu är nyblivna pappan på plats i Linköping för att på lördag inleda SHL-säsongen med hemmamöte med nykomlingen Timrå.
Övriga familjen är kvar i USA och ansluter om en dryg månad.
– Det blir tufft att vara utan dem, men det är okej. Jag vet att min fru gör ett bra jobb och att jag kommer att ha fullt upp här. Så det kommer nog att gå fort. Hoppas jag.
– Alla mår bra och det känns fortfarande fantastiskt. När du ser ditt eget barn och håller det i dina armar. . . då har du ännu mer kärlek att ge. Det är mycket som förändras och du får ett helt annat perspektiv på livet. Det är speciellt, säger Chad Billins och ler sitt tandlösa leende.
29-åringen från Marysville i Michigan i nordöstra USA kom överens med LHC om att få avvakta sonens födelse innan han anslöt till laget. Så blev det och under tiden har han hållit igång med träning på hemmaplan med andra spelare som till vardags hör hemma i NHL eller AHL.
Så det var inte alltför mycket rost att skrapa bort på premiärpasset i Stångebro.
– Det handlar om att få tillbaka lite tajming, men jag har varit en hel del på is och för att vara första träningen här kändes det ganska bra. Ge mig några träningar till så kommer det att bli bra till premiären.
Du är redo?
– Det är planen.
Vad går du in med för känsla?
– För det första känns det bra att vara här igen. Även om vi haft en del kontakt under sommaren har det varit ett ovanligt långt uppehåll. Jag är förväntansfull att träffa alla killar och ser verkligen fram emot att det ska starta.
Det är ingen vågad gissning att spelskicklige OS-backen precis som tidigare får en nyckelroll i LHC-försvaret med mycket speltid i alla olika spelformer. Av första träningen att döma kommer han åtminstone till att börja med matchas tillsammans med lagkaptenen Eddie Larsson i ett tänkt ledande backpar.
I fjol blev han allt bättre ju säsongen led och var som allra vassast i det slutspel som blev alldeles för kort.
Slutfacit: 23 poäng i grundserien – och sju poäng på lika många matcher i slutspelet.
– Det kändes bra där, men klart att det var ett tufft att sluta på. Det var mycket upp och ned under vintern, men det är så som hockeyn är. Hur mycket du än försöker kan du inte ha din bästa kväll varje gång. Det gäller att hålla sig lugn och kunna hantera både när det går bra och dåligt.