Efter fyra vinster tog det stopp för formstarka Linköping HC i SHL-hockeyn. Efter en smått galen och svängig målfest inför storpubliken i Saab arena blev det förlust, 5–6 efter straffar, mot formsvaga Leksand och stor besvikelse efter tremålsskytten Max Veronneaus avgörande.
– Surt. Det känns som två förlorade poäng. Vi gav oss själva chansen och borde ha stängt den här matchen flera gånger om, sa Christoffer Ehn.
LHC-centern suckade.
– De senaste veckorna har vi fått tillbaka många spelare och hittat annat driv i spelet. Det har vi visat nästan varje kväll. Det här får piska upp oss och göra oss förbannade och så får vi vinna på lördag, sa han.
Ni kanske såg att förre SHL-profilen Dick Axelsson i Aftonbladet för några veckor utsåg seriens mest underskattade och överskattade spelare och Christoffer Ehn hamnade i den sistnämnda kategorin tillsammans med Johan Sundström och Melker Karlsson.
”En flopp i både Frölunda och Linköping”, skrev Axelsson.
Ehn har gett sitt svar.
På isen.
– Ah, det där hade jag ingen aning om. Jag lägger ingen vikt vid det. Det är inget att bry sig om. Jag spelar ganska mycket här och tycker att jag har gjort det ganska bra, sa han.
Det tycker jag också.
– Jag trivs med rollen som jag fått växa in i. Just nu är det jäkligt kul med Broc (Little) och (Henrik) Törnqvist. Vi har hittat kemi och trivs tillsammans. Det gäller att hålla i det, för det är kul så länge du är i stimmet.
Han hade några lyckade säsonger i Frölunda för några år sedan och lämnade för spel i NHL och Detroit där det blev sammanlagt 114 matcher. Förra hösten vände han tillbaka till Göteborg och SHL, men fick det inte att stämma och hade svårt att få förtroende av tränaren Roger Rönnberg.
Nu har han tagit en helt annan och större roll i Linköping och efter dubbla mål mot Leksand är han nu uppe på elva poäng.
– Jag kommer mer till min rätt inne i mitten och kan använda min åkning på ett annat sätt. Sen handlar det mycket om självförtroende och förtroende. Det känns som om Klas (Östman, tränaren) verkligen står bakom mig och litar på mig. Sådant växer du av som spelare.
– Inte så att jag vill ha någon som klappar mig på ryggen hela tiden, men gör jag något fel här och där, så behöver ingen komma och gasta det i örat. Vi har en plan för hur vi ska ta det här framåt och det känns tryggt, sa Christoffer Ehn.