– Jag tycker inte att vi ger de sista fem procenten för att verkligen vara där i alla lägen. Det saknas killerinstinkt för att göra den där avgörande insatsen, sa Jonas Junland.
Lagkaptenen, som fick ett hårt skott på handen mot Luleå häromsistens, trotsade smärtan och kom till spel i Saab arena, men det var förgäves. Trots två sena mål blev det som vanligt under de senaste veckorna.
Det blev förlust. Igen.
– Vi måste våga ställa högre krav. Det här är inte okej. Vi måste göra lite mer. Hur mycket sämre kan det bli? Sluta tycka synd om oss själva, ta tag i det här och se till att påverka. Ingen kommer att ge något gratis till oss, sa Junland besviket.
Skadan?
– Jag har jätteont. Med lite tejp och adrenalin funkar det att spela. Sedan kan jag säkert inte träna i morgon, men det får jag ta. Det är inte roligt. Kroppen kunde må bättre. Själen också, för den delen.
Det var mållöst i drygt halva matchen innan Leksand stack iväg på kontring, några LHC-are jobbade halvdant tillbaka och Matt Caitios skott gick mellan benen på Niklas Lundström. Gästerna var i ledning, släppte det inte och strax senare kom situationen som sa mycket om det läge som LHC just nu befinner sig i. Pucken lades in på LHC-målet, Lundström fick inte tag på den och Nikola Pasic skulle lyfta undan.
Problemet?
Arvid Costmar stod i vägen, pucken tog på benskyddet och studsade in i eget mål.
0–2.
Ridå.
– Det är där vi är just nu, sa Jonas Junland och suckade en gång till.