Sverige mot Finland. Det kan bli en klassiker. Det brukar nästan bli alltid bli det.
Stockholm mot Helsingfors. Pippi mot Mumin. Absolut mot Koskenkorva. Ericsson mot Nokia. Orrefors mot Ittala. Rivaliteten finns på alla nivåer. Så nära och lika, så långt borta och olika.
Nu väntar VM-semifinal i Globen och det kan bli hur rafflande som helst.
Hur det går?
Din gissning är lika bra som min.
Med både Ryssland och Kanada borta har det lag som vinner i eftermiddag alla chanser i världen att ta sig hela vägen till guld på söndag kväll. Efter vinsten i torsdags (som betydde mycket för svensk hockey och ännu mer för VM) är Sverige knapp favorit, men tror ni att det blir så mycket lättare än mot Kanada tror ni fel.
Den stora frågan är hur mycket kraft som den urladdningen kostade. Det var en fysisk match som hade sitt pris (och då tänker jag inte bara på det tunga avbräcket att Alexander Edler är avstängd).
Själv undrar jag om Sedins, Henrik Tallinder och några till orkar spela lika mycket igen. Vore jag finsk föbundskapten (det är tur att jag inte är) hade jag beordrat att sätta tung press på svenska spelare över hela rinken.
Jhonas Enroth måste en gång till vinna målvaktsmatchen i matchen. Och samma samlade, fokuserade och konsekventa laginsats krävs mot inte lika flashigt motstånd.
Det finns alltid en risk att det, omedvetet eller inte, smyger sig in en viss form av nöjdhet när det på papperet ”värsta är gjort”. Hemmaplan och stark hjälp av publiken borde minska risken för en sådan reaktion.
Finland är starkt och aggressivt och spelar lite som Kanada, men är nu i ungefär samma mentala läge som Sverige var då. Det kan vara en fördel. Lägg därtill att förstakedjan med Kontiola, Pesonen och Aaltonen varit ruskigt bra.
Vad som talar för Sverige?
Hemmaplan. Det var inte fullsatt senast, men skönt drag i Globen. Sedinarna. Ett av ishockeyvärldens hetaste och bästa radarpar. Power play. Det tog tid, men mot Kanada lossnade det. Med besked.
Men mig skulle det inte förvåna om det går till straffar igen.