Videon är inte längre tillgänglig
2010 var han med och vände 1–3 mot Frölunda. 2014 hände samma sak, då vände man 2–3, återigen mot Frölunda.
– Så det här är inte kört än, absolut inte. Det gäller bara att vi fortsätter tro på det vi gör där ute.
Han stod där i omklädningsrummet, med fullt med blod i ansiktet. En smäll av en motståndarklubba de sista sekunderna betydde några nya stygn, nu på överläppen, till de han redan hade vid ena ögonbrynet efter en tidigare smäll mot Växjö.
– Det är ingen fara, det ser värre ut än vad det är. Tänderna är kvar i alla fall och det är skönt för jag gillar inte att gå till tandläkaren, sa han och pressade fram ett leende.
Annars var det givetvis svårt att le en sån här dag, när en ledning i matchserien med 2–0 plötsligt blivit 2–3 och Växjö skaffat sig matchboll.
– Bara att glömma och gå vidare, det är ny match på söndag igen. Vinner vi den har vi hemmaplan nästa vecka i en avgörande match och vi vill absolut tillbaka hit.
Han fortsatte:
– Visst suger det att torska tre raka, men fyra raka torskar vi aldrig.
Han såg tillbaka på matchen och sa:
– Jag tycker att vi hade dem tills de gjorde 1–3. Sen backade de tillbaka och då är de bra, det spelet kan de.
Men att vända en matchserie kan gå fort säger han.
– Det kan låta klyschigt men det som krävs är att vi tror på det vi gör och inte tycker synd om oss själva efter tre raka förluster. Växjö vill givetvis jättegärna avgöra hemma på söndag, men det ska vi sätta stopp för.
Vem har pressen på sig, ni eller Växjö?
– Den är givetvis på oss, vi måste ju vinna. Men vi gillar det och är optimistiska. Det är ju de här matcherna som är roliga att spela och alla här trivs med det.
Hur förklarar du för fansen att ni nu tappat 2–0 i matcher till 2–3?
– Mycket tillfälligheter skulle jag säga. Sen måste man komma ihåg att Växjö inte är något brödgäng, de är ett jättebra hockeylag med många skickliga spelare. Självklart hade vi hoppats på att vinna den här serien med 4–0 när vi hade de två första matcherna, men ett slutspel är en berg- och dalbana, det går aldrig spikrakt.