Efter två femtedelar avklarade av säsongen i SHL-hockeyn har vi tittat på vad Linköping HC:s importspelare har presterat så här långt.
Ni ser det själva i texten här intill.
För James Wright har det blivit tre mål och lika många assists.
– Jag tycker själv att jag haft en ganska seg start, men jag är hoppfull att det ska bli bättre. Det känns rätt i spelet och jag är nöjd med mycket som jag gör, men det är klart att jag vill bidra med mer.
Då är det poängen du tänker på?
– Ja.
Säger 28-åringen, med 150 NHL-matcher på sitt cv, när han stannar till på vägen till omklädningsrummet efter onsdagsträningen.
En trevlig kille.
Avspänd och lättpratad, en ledartyp som redan har ett "A" som i assisterande kapten på bröstet.
– Det är möjligt att jag efter försäsongen vaggades in i en falsk känsla om att det skulle gå lättare än vad det har gjort. Farten ökade när serien kom igång och det bästa med den här ligan är att den är så bra och så jämn. Det är bara att titta hur det ser ut, säger James Wright.
Han funderar ett ögonblick innan han fortsätter:
– Men så länge du gör rätt saker kommer puckarna att gå in till slut. Så ärligt talat försöker jag att inte tänka så mycket på det.
Då ber jag om ursäkt.
– Haha, det är lugnt. Jag jobbar med olika saker på och efter träningarna och förhoppningsvis ska det hjälpa mig. Visst är det kul att göra mål, men det är så mycket viktigare att laget vinner och jag tror att att det bara är en tidsfråga innan det rullar på som det ska igen.
Känner du pressen?
– Som hockeyspelare finns alltid pressen där. Framförallt från dig själv. Oftast är det bra, men det kan också vara betungande. Varje match är så viktig och poängen betyder lika mycket nu som i februari och mars.
James Wright, född och uppväxt i kanadensiska Saskatoon, säger sig annars stortrivas med livet på östgötaslätten. Jämfört med förra säsongen, som tillbringades i Vladivostok nära kinesiska och nordkoreanska gränsen och i kazakstanska Astana, är det en rätt slående skillnad.
– Jag gärna varit utan det här påhittet att byta till vintertid, men annars är det kanon. Livet är mer likt hemma och nästan alla pratar engelska, säger han.
Hur går det med din svenska?– Det är en långsam process. Jag tycker att det går framåt, men så hör jag några som pratar och förstår ingenting. Sonen går på förskola, så jag hoppas att han lär sig lite svenska och kan undervisa farsan framöver.