Tre gånger kvartsfinal och inte ens slutspel i våras har devalverat Linköpings HC:s ställning som toppklubb i svensk ishockey. Men inför uppskattningsvis 2 500 åskådare på första officiella ispasset i Stångebrohallen är det precis som vanligt.
Där blåser optimistiska vindar.
Spelare efter spelare presenteras, men det allra största jublet får Bert Robertsson.
Nye tränaren.
När jag låter blicken vandra ut över isen och vidare in i båset får jag ögonkontakt med Niklas Persson. Nye general managern ler. Förhoppningen är att relativt nyblivne 40-åringen ska komma med det nya som behövs för att lyfta klubben dit den vill vara.
Som vanligt är det resultaten som sätter betygen och första frågan till Niklas Persson känns rätt given.
Hur känns det när du står och tittar ut över det här?
Tystnad.
– Jag vet faktiskt inte.
Vet inte?– Klart att man är lite nervös.
Nervös?– Ja, klubben har gjort något nytt och jag är ansvarig för det. Jag skulle säga att det är en jäkligt spännande och rolig nervositet. Senaste veckorna har nästan varit förstörda för att jag längtat efter den här dagen och efter att se det här laget. Jag har inte riktigt kunnat slappna av och njuta av det som varit. Det är en jäkla kick när man ser alla som är här.
– Jag tycker att vi plockat ihop en jäkligt spännande grupp. Inte bara de nya. Flera av de som är kvar har potential att bli bättre. Man ska inte glömma det. Det här är deras år. De behöver ta steg, men ska få möjlighet att göra det. Nu är de inte längre med för att se och lära.
Knappt ett och ett halvt år har gått sedan dåvarande LHC-kaptenen, med bara sekunder kvar att spela, olyckligt styrde pucken i eget mål mot Djurgården och efter en lång och framgångsrik karriär hade han gjort sin sista match.
Nu har han byggt detta lag som ska lyfta LHC till högre höjder. Fast det är inte så många som tror det. Det är ingen hemlighet att det varit en sommar där han fått en del nej i jakten på toppspelare och fått fansen frustrerade över att den där förstacentern inte landats. Linus Fröberg, Patrik Zackrisson, Patrik Berglund, Jakob Forsbacka Karlsson och Andrew Rowe är några av dem som det har diskuterats med, men som av olika anledningar hamnat i andra klubbar.
Ärligt talat: hur många gånger har du tänkt ”fan också”?– Jag ska inte säga att det inte finns spelare i andra lag som jag inte varit med och ryckt i. Men det finns också spelare som gått till andra lag som jag inte ens varit intresserad av. Och sen finns det spelare som jag hade varit intresserad av om det sett annorlunda ut i vår trupp.
Men för att vissa spelare ska komma hit så måste ni upp på en högre nivå?– Absolut. Så är det. Bättre resultat och i viss mån en annan ekonomi. Men jag har inte tappat någon spelare på grund av att jag inte erbjudit tillräckligt mycket pengar, säger Niklas Persson.
Hur trött är du på snacket om att det saknas en center?– Trött på det är jag absolut inte. Så länge engagemanget finns får folk tycka vad de vill. Hellre det än att de inte bryr sig. Men jag försöker se nyktert på det hela och har en plan som är betydligt längre än till våren 2020. Då måste det finnas tålamod i stället för att springa på alla bollar som finns.
– Jag kan väl förstå att när man tittar på papperet, så har vi inte så många som gjort så många poäng som center. Men vi kommer att hitta konstellationer som fungerar bra tillsammans och jag tror inte att du längre behöver ha den traditionella tvåvägscentern.
Som dig själv?– Lite så är det. Haha. Åtminstone inte i varje kedja. Vi har inte ersatt Derek Roys spetskompetens rakt av, men det fanns också andra saker i hans spel som inte var lika positiva.
Inte många av de så kallade experter som tippar SHL-hockeyn har LHC högt upp. Däremot är det en och annan som till och med tror att det kan bli en tillvaro otäckt nära kvalstrecket i vinter och vår.
Niklas Persson säger:
– Vår målsättning är att gå till slutspel. Inget snack om saken. Men jag kan inte sitta här och säga att kommer vi topp tio så är jag nöjd. Jag vill högre än så. Det finns en plan. Och för att min plan för 2021 ska falla in så vill jag se vissa svar redan i år.
– Jag tycker ett lag sticker ut. Frölunda. Sedan är det några lag bakom som gjort det bra och är i ett helt annat läge än vi. Som har byggt något under längre tid och där det är dags att skörda. SHL kan bli bättre än på många år.
Om alla stjärnor står rätt i skyn – kan LHC till och med vinna guld?– Äh…ja, varför inte? Vi kommer definitivt inte vara favoriter och det ska vi inte vara heller. Men det är klart att man inte sätter ihop ett lag som man inte tror på.