LHC-basen står på läktaren i Saab arena.
Tittar ut över alla tomma stolar – men efter ett pandemiår som sent ska glömmas kommer här snart vara åskådare på plats igen. Är det något som Ekström drömmer om så är det mer eller mindre fullsatta läktare. För stämningen, för resultaten, för ekonomin.
– Vi ska spela hockey inför fullsatta läktare i Saab arena i april. Det är en bra målsättning. Det betyder att vi måste vara topp tio och så tar vi det därifrån. Nu vet vi att det från tredje hemmamatchen inte längre finns något publiktak. Det känns jättebra och förhoppningsvis kan vi närma oss full kapacitet redan mot Rögle (30 september).
För hela säsongen har LHC valt att budgetera försiktigt med 3 400 åskådare, vilket innebär att det efter regeringens besked tidigare i veckan finns möjlighet till ett helt annat utfall.
– Ja, skillnaden mellan 3 400 och 6 300 åskådare är cirka en halv miljon per match. Det blir världens skillnad. Når vi snittpublik som de senaste åren kan vi i princip hämta hem det underskott som gjordes i fjol, säger Roger Ekström.
Nästan exakt ett år har gått sedan han uttryckte sig så här om farhågan om en säsong helt utan publik:
– Det vågar vi inte ens tänka på. Det går inte. Då är det bara att lägga ned.
Nu kan vi konstatera att det trots allt gick. Men det var en säsong som rev djupa ekonomiska spår. Tapp på 35 miljoner kronor. Sju miljoner back på sista raden i bokslutet. Utan statliga bidrag, hyressubventioner från kommunen, välvilja från sponsorer och säsongskortsinnehavare och medarbetare som gick ned i lön hade inte klubben överlevt.
– Du kan aldrig vara nöjd med sju miljoner minus, men efter förutsättningarna känns det helt okej. Med diverse bokföringstekniska åtgärder hade vi kunnat fila till siffrorna, men det har också funnits historiskt uppbyggda skulder som nu är helt borta. Nu lever vi med full kontroll med vad som komma skall och helt i enlighet med SHL:s redovisningshandbok, säger Ekström.
Samtidigt höjs kraven i SHL-hockeyn och planen är att klubbarna om fyra år måste ha ett eget kapital på tio procent på omsättningen för att få vara med. Det skulle betyda att LHC från dagens fem miljoner måste gå till runt femton.
– Det är ett rimligt krav. Vi måste anpassa kostymen, budgetera utan slutspel och…ja, det vore väldigt skönt att ta en stor tugga redan i år.
Det var länge sen ni gick med vinst.
– Ja, för länge sen. Stora vinsten kom med bolagiseringen, men det blir mer bokföringsteknik än operativ vinst. Samma med nyemissionen som ökade egna kapitalet till över tio miljoner. Det är lätt att konstatera att affärsmodellen inte håller. Vi måste komma dit. Med de trupper som vi har haft under de senaste åren borde vi också ha presterat bättre sportsligt.
2016/17 var LHC fyra med 96 poäng. Sedan har det bara gått bakåt.
– Vi tycker att det utanför isen har gått åt rätt håll hela tiden. Mer renodlat, mer hockeyfokus. Men trots att vi budgetmässigt har ökat och skapat bättre ekonomiska förutsättningar har vi inte fått ut det. Möjligen är det en amatörmässig tolkning, men jag känner inte att vi har blivit sämre. Däremot har vi inte hängt med i den sportsliga utvecklingen i att sy ihop ett lag. Det är bara att titta i tabellen.
Efter Dan Tangnes plötsliga avhopp har det också varit tränarcirkus, som kulminerade när Bert Robertsson sparkades förra vintern.
– Bert har sagt att LHC inte var redo för honom. Jag tror att det delvis är sant. Men jag tror också att inte han var redo att kliva upp som förstaman.
Nu då, med Klas Östman som ansvarig?
– Jag känner mig väldigt trygg. Det är den mest fokuserade och harmoniska ledargrupp som vi haft under mina år. Det är inte mjäkigt, men lugnt och strukturerat.
SDHL-laget, då. Hur ser du på framtiden där?
– Vi har tagit stora steg med satsningen på flick- och damsidan, både vad gäller personella och ekonomiska resurser. Det är utmanande att basen av tjejer som spelar hockey är så mycket mindre än på pojksidan, men vi börjar att bygga underifrån. Med Thomas Pettersen har SDHL-laget fått en bra struktur och jag har stora förhoppningar för de närmaste åren. Ligan utvecklas ständigt, men LHC ska alltid vara ett topplag.
Som ordförande var Roger Ekström drivande för den treårsplan som sattes till verket för några år sedan och som skulle sluta med SM-final för herrlaget våren 2022. Svaga resultat och en pandemi på det gör att det nu känns mycket långt dit.
– Vi gick in med fel självbild. Jag tyckte att vi borde få ut så mycket mer, men bevisligen var vi inte bättre än så här. Vi har den hårda vägen fått inse att vi är inte topp fyra och har haft otur, för så är det inte.
Vad är styrelsens och ditt ansvar?
– Även om vi faktiskt har skapat bättre förutsättningar är det naturligtvis stort. Är det så att vi under de närmaste två åren ser en fortsatt vikande trend, då måste jag nog inse att mitt sätt att leda arbetet inte har fungerat.
Lever du med perspektivet på två år?
– Det skulle jag säga. Sen tror jag att det vänder i år och då kanske jag ser det i ett längre perspektiv. Vi har rett ut en del ekonomiskt under resans gång, men det måste också synas på isen. Om jag inte har lyckats med det på fem år som ledamot och fem år som ordförande, då är det tid för någon annan. Jag har inget behov att försvara min ordförandeplats utan vill göra nytta för klubben, säger LHC-basen.