– Vi plockade in honom med ganska kort varsel för att stadga upp laget. Vi hade fått bra referenser och Roger Melin kände honom sedan tiden i AIK. Men eftersom han inte spelat på länge undrade jag givetvis vilken form han var i. När vi pratade på telefon sa han ”om du inte tycker att jag är i bra form kan vi bryta kontraktet direkt”. Eftersom han sa så släppte jag det. Men när han kom till oss någon vecka senare kom han ändå upp till mitt kontor i bara boxershorts, hur välmejslad som helst, bara för att visa att han hade tagit hand om sig själv, säger Hemlin till hockeysverige.se.
Intervjun landar också i att Hemlin delger en trestegsmodell i hur man lyckas med importvärvningar.
– Det första är den mest självklara. Man tittar på statistik, tar reda på skadehistorik och går igenom olika former av matchrapporter och tittar på hur spelaren har presterat i grundserie kontra slutspel, hemma kontra borta och när han har gjort sina poäng. Det handlar om att hitta tendenser eller frågetecken som man sedan får försöka räta ut, säger Hemlin och fortsätter:
– Det andra handlar om nätverk, det kan vara scouter, tränarkollegor och gamla spelare, personer som man kan få en objektiv kommentar från om en spelare.
Sista steget menar Hemlin är att man måste se spelaren live:
– När det gällde alla planerade rekryteringar, alltså spelare man plockade in mellan säsongerna, ville jag se dem spela live innan det blev aktuellt att skriva kontrakt. Går det att få till ett möte med spelaren också är det ju jättebra, men livescouting är det viktigaste.
– Det är så stora investeringar med de här spelarna. Säg att det är en spelare som kommer att kosta klubben över två miljoner kronor. Då blir det en ganska liten utgift att betala att åka och se spelaren innan så att man kan bilda sig en bättre uppfattning om honom. Eliminerar du en mindre bra rekrytering på det sättet är scoutkostnaden betald för ett antal år framåt, poängterar han.
På scoutresorna beskriver Hemlin också att det kunde dyka upp ytterligare intressanta LHC-nyförvärv:
– När vi åkte till Hershey och tittade på Mattias Sjögren och Jeff Taffe i AHL ett år så dök Jacob Micflikier upp. Det var inte tänkt att vi skulle värva honom då, men något år senare blev han också tillgänglig och då plockade vi honom.
Hemlin – som i våras släppte boken "Att bygga och leda team" där han utgick mycket från sin tid som ledare i LHC – är snabb med att erkänna att det ett par gånger också blev fel och tilltänkta toppspelare tvingades istället lämna LHC. Därtill även att han ibland kanske siktat lite väl högt med sina värvningsförsök:
– Nu minns jag inte exakt vilket år det var, men vi hade i alla fall hamnat på efterkälken på målvaktssidan och jag behövde få in en ny keeper. Jag satt och kollade igenom listor med målvakter och fastnade för Tim Thomas. Det här var innan han vann Stanley Cup med Boston och han hade haft en lite skadedrabbad säsong så jag tänkte att det kunde vara perfekt för honom att komma till SHL och studsa tillbaka, säger han till hockeysverige.se.
– När jag ringde upp agenten och berättade hur jag tänkte blev det alldeles tyst innan han svarade: ”So you think Tim Thomas should play in the SHL, do you? Did you call Sidney Crosby too?”
I översättning: "Så du tycker att Tim Thomas borde spela i SHL. Har du ringt Sidney Crosby också?"
Slutligen frågar hockeysverige.se om Hemlin skulle kunna delge några råd till sportcheferna runtom i landet.
– Det skulle vara att jag ställer mig ytterst tveksam till att ta in spelare ”fem i tolv”, alltså spelare som man inte har hunnit se ordentligt. Min personliga erfarenhet är att det kostar mer än det smakar. Det är lätt att falla för trycket när du inte får in det du ska. Då är det lätt att ta ett beslut för att man känner sig tvungen, men det är ofta de där chansningarna som kan bli ganska dyrbara.