Han ler när han stannar till efter avklarad tisdagsträning i Saab arena.
– Skitkul att vara här igen. Det kändes inte som att jag var på någon jättebra plats när jag åkte härifrån, men nu är det bara glada miner och tummen upp, säger Jimmy Andersson.
Efter en tuff och skadefylld höst med noll poäng och allt mindre speltid lånades 33-åringen tidigare i höstas ut till allsvenska bottenlaget Vita Hästen, där han gjorde succé med starka nio poäng på tolv matcher. Nu, en och en halv månad senare, är han alltså åter i LHC och gör comeback i annandagsmötet med Färjestad.
Med största säkerhet i en kedja med Arvid Costmar och Alexander Johansson.
– Jag känner mig glad. Kul att ha fått spela mycket i Hästen, men samtidigt är det LHC som jag tillhör. Det är här jag vill och tycker att jag ska vara, säger han.
Andersson, som är inne på femte säsongen i LHC, hymlar inte om att det har varit en tuff höst och att han själv var drivande bakom utlåningen.
– Någonstans kände jag att jag behövde bli glad igen. I den situation som jag var där och då...är du inte glad när du spelar det roligaste du vet, då är det tufft, säger han.
På vilket sätt försvann glädjen?
– Det var mycket som spelade in. Dels har jag varit småskadad hela tiden och dels förtjänar du den speltid som du får. Det är bara att vara ärlig med att jag inte förtjänade mer just då. Därför var det perfekt att komma iväg och spela mig i form. Det går säkert att träna sig i form också, men det här var en bra lösning för mig och familjen.
Hur mår kroppen nu?
– Det är nästan så att man måste nypa sig i armen, men för första gången på nästan flera år mår jag riktigt bra. Kroppen hänger med och jag är i bra form. Inte minst är jag på ett helt annat humör både här och hemma.
Det stämmer rätt bra att man mår som sina resultat?
– Det blir ju så. Man lever ett privilegierat liv, men också annorlunda. Hockeyn betyder så fruktansvärt mycket. När du inte kan vara med och bidra så blir det jobbigt. Framförallt psykiskt, säger Jimmy Andersson.
Långtidsavtalet med LHC går ut till våren, vilket gör framtiden osäker.
– Jag tänker inte så. Jag är glad att få spela och av att vara på ett bra ställe i livet. Sen kommer framtiden oavsett om jag vill det eller inte. Jag kommer in med ett bra självförtroende och en hel kropp. Jag vet varför jag är här, vad jag ska göra här och ska göra det så bra jag kan.