Lagkaptenen hade ena knäet bandagerat efter att uppoffrande ha täckt ett skott i sista perioden, men såg rätt belåten ut ändå.
Efter en tafflig insats mot Oskarshamn för några veckor sedan såg LHC till att det inte tog lika lång tid som i fjol att vinna en match. SHL-konkurrenten Djurgården kom till Saab arena med ett minst sagt skadeskjutet lag och. . . ja, det märktes.
4–0 (2–0, 1–0, 1–0) blev resultatet inför maximala 50 restaurangåskådare.
Så man skulle kunna säga att det var fullsatt.
– Skönt att vinna. Man kan lira hur många träningsmatcher som helst och säga att det är träningsmatcher, men det handlar om att vinna. Viktigt också att få igång målskyttet direkt. Det kändes som ett steg åt rätt håll. Senast tävlade vi inte alls, men det gjorde vi nu, sa Jonas Junland.
Backstjärnan flyttade i vintras tillbaka till Linköping efter nästan fyra säsonger i schweiziska Lausanne och kastades direkt in i jakten på fortsatt spel i högsta serien. Då drabbades han av en muskelbristning i ljumsken som gjorde att han missade några matcher och även i sommar har han dragits med vissa skadebekymmer.
Men nu är han tillbaka och gjorde sommarens första matchinsats.
– Man blir äldre och kroppen skriker lite mer, men det känns bra. Det var bättre tryck på ganska många ben nu, sa han.
Men ärligt talat: hur kul är det med en träningsmatch i augusti?
32-åringen funderade ett ögonblick innan han svarade.
– Jag kan känna att de säsonger där man inte haft en bra start i serien så har man softat sig igenom träningsmatcherna och tyckt att det inte är så viktigt. Men gör du rätt saker redan nu sätter sig en trygghet och någon form av identitet. Varför ska vi vänta till premiären 19 september på det?
Utan tunga namn som Marcus Högström, Jacob Josefsson, Dick Axelsson och några till var det inte oväntat att LHC tidigt tog kommandot. Finske nyförvärvet Niko Ojamäki spräckte nollan i numerärt överläge och sedan dröjde det inte länge förrän Jonas Junland utökade.
Hemmalaget var i överläge och sedan var det inget snack, utan att för den skull glänsa. Eller behöva göra det i vad som till rätt stora delar såg ut som den träningsmatch som det faktiskt var.
Andrew Gordon fixade ett nytt power play-mål i andra perioden och Oula Palve satte snyggt en straff (bara en sån sak!) mellan benen på Niklas Svedberg i den tredje. Djurgården gavs chansen att reducera i några numerära överlägen strax efter, men LHC spelade uppoffrande och Jonas Gustavsson var stabil i målet.
– Framåt spelade vi bra, men i egen zon krånglade vi stundtals till det och blev lite lata. Det kunde ha straffat sig mer. Djurgården vill spela "flipperhockey" där pucken ska studsa överallt och det ska åkas utav helvete. Vi hade mer kontroll och när vi kom in i anfallszon med bra passningar såg det riktigt bra ut, sa Jonas Junland.
Två av fyra mål kom i numerärt överläge. Två av fyra mål kom från finska nytillskott.
– Vi har värvat spets och de såg spetsiga ut, sa lagkaptenen, som just nu hamnat utanför de ordinarie power play-formationerna.
– Man inte ta saker för givet. Hellre att vi har någon form av hälsosam tävling om platserna än att några ska känna att de ska ha sin tid och göra sina poäng. Det kan andra lag hålla på med. Det är inget för oss. Sen vill jag också spela så mycket som möjligt, men jag är inte här för att spela power play utan för att vinna SM-guld.