Oscar Lawner grattas efter säsongens första poäng. Till slut.
Måndagsträningen är just avklarad.
Med tanke på att truppen ännu inte är klar, nyförvärven inte har kommit, importerna har åkt hem och några är iväg med landslaget är det inte många spelare på plats i Linköping HC:s gym i Stångebrohallen.
– Det är ett bra gäng. Vi krigar på bra, säger Oscar Lawner.
Men ärligt talat: hur kul är det med den här träningen? Finns det någon charm i det?
Han skrattar.
– Nej, det skulle jag inte säga. Nu kan jag bara tala för mig själv, men försäsong och fysträning är väl inte det roligaste som finns i världen. Man får göra det för att det behövs och för att stärka kroppen.
Ni som följt hockeyn i Linköping under senaste året har säkert koll på bakgrunden.
24-åringen bytte Färjestad mot LHC för att få en större roll och producera mer än vad han gjort i Karlstad.
Det gick inget vidare.
Det är inte fel att påstå att allt gick fel.
Efter tre mål i träningsmatchen mot Färjestad (!) i augusti var den skridskostarke forwarden poänglös hela vägen fram till sista minuten i sista matchen för säsongen mot HV 71 borta när han satte 4–1-pucken i öppen bur.
På något sätt var det symboliskt för en skräpsäsong deluxe där Oscar Lawner var sjuk och skadad och hamnade utanför laget.
Utan vare sig form eller självförtroende är det inte lätt att prestera.
– Man kan väl säga att det finns en enorm revanschlusta. Inte minst hos mig själv. Vi ville spela längre, vi ville spela slutspel. Jag känner att jag har så mycket mer i mig och under främst andra halvan fick jag inte spela så många minuter, säger han.
Förstod du varför?
– Jag har mina åsikter om det, men till sist är det coachen som bestämmer. Det viktigaste är tre poäng för laget, men självklart vill jag vara ute på isen och jag tycker att jag hör hemma där. Men det är inte jag som tar det beslutet. Det var en konstig säsong och en lång vinter.
När förbundskapten Sam Hallam under förra hösten var på besök i Linköping och diskuterade potentiella landslagsspelare med LHC-ledningen vet vi att Oscar Lawner var ett namn som nämndes.
I stället blev det den jobbigaste säsongen i karriären.
– Det kan det kanske vara. Jag vet inte. Jag har haft tuffa skador och opererat både axel och knäet tidigare. Nu vill jag se framåt och det kan bara bli bättre. Nyttigt att få lite perspektiv och distans för att se vad vi och jag kan göra bättre. Det går inte att gräva ned sig i det som har varit, säger Oscar Lawner.
Han påstår själv att han är rätt bra på att koppla bort hockeyn när han rullar hem från hallen.
– Det skulle jag ändå säga, men som med allt annat i livet är det lättare att grubbla när det går sämre. Så är det nog för alla.
Oscar Lawner satt mycket på bänken i vintras.
Direkt efter lagresan efter sista matchen tog han "första bästa flyg till Spanien" för att spela golf och umgås med bästa kompisarna. Nu väntar tuff träning fram till veckan efter midsommar innan det mestadels blir en Värmlandssommar hemma i Kil där han är född och uppväxt.
Lawner har ett år kvar på kontraktet med LHC och säger sig inte ha några andra planer än att fullfölja det.
– Nej, det är och har hela tiden varit fullt fokus på Linköping. Jag trivs oerhört bra i staden och i laget och fansen är fantastiska. Det är här jag vill spela.
Du har inte hört något annat från klubben heller?
– Nej.
Förresten, Djurgården eller AIK till SHL efter allsvenska finalen?
– Oj. Ska jag stå och yttra mig om det? Jag passar på den. Jag hoppades på att Karlskoga skulle ta klivet upp.