Häromdagen avslöjades att hälften av spelarna i Damkronorna någon gång haft funderingar på att sluta med sin ishockey. Detta enligt en enkät som SVT gjort i slutet av förra året.
Ett av svaren: "Ibland när jag tänker efter så definierar jag mig själv som riktigt korkad med tanke på förutsättningarna och hur mycket tid och energi jag lägger ner på hockeyn och hur mycket jag får offra för att kunna spela hockey.”
Pernilla Winberg, en av veteranerna i landslaget som just nu OS-laddar med en turnering i Finland, känner väl igen sig i problematiken. Själv kombinerar hon spelandet i Linköpings HC med heltidsjobb som verksamhetschef på "Idrott utan gränser".
– Klart att man funderar. Du måste ha råd att bo och leva också. Vi får uppleva jättemycket med hockeyn, men det är tufft att orka och hinna med allt. Man får en bra planering och lägga upp det på ett smart sätt, säger Winberg i telefon från Rauma där det efter vinsten mot Tyskland väntar onsdagsmöte med Ryssland.
Hur länge tänker du själv spela?
– Just nu vet jag att jag ser fram emot OS och att avsluta säsongen med LHC. Sedan får vi se hur det blir. Jag har inte tagit några beslut än.
28-åringen är en veteran i svensk hockey och upplever i februari sitt fjärde (!) OS.
– Det är hur coolt som helst. Det största man kan vara med om. Det är mycket media och mer uppmärksamhet än vad vi är vana vid. Man har samma kläder som alla andra och käkar middag med NHL-stjärnor vid bordet intill. Känslan är att du är lika viktig och lika mycket värd som alla andra, säger Pernilla Winberg.
För några dagar berättade LHC-backen och landslagskaptenen Emilia Ramboldt i SVT om hur hon kan komma hem klockan halv tre på natten efter en bortamatch och gå upp vid halv sex för att gå till sitt jobb på en förskola. Allt för att få ekonomin att gå ihop.
Svenska ishockeyförbundet betalar inte ut någon daglig ersättning till sina landslagsspelare under samlingar.