I förra veckan kom familjens andra barn till världen, en liten dotter.
– Man får försöka hjälpa till så gott det går, men min fru drar det tyngsta lasset. Jag var ju borta i Mora i helgen också, säger Jonas Gustavsson.
Hur är det att komma till en måndagsträning och fokusera på hockeyn?
– Man försöker vara 100 procent påkopplad där man är just för tillfället, det har jag lärt mig efter alla år. Det är alltid kul att komma hit till ishallen, men samtidigt vet man att någonting väntar därhemma som är härligt, säger han.
Många spelare som fått barn säger att det är lättare att koppla bort hockeyn när man väl är hemma.
– Det ligger något i det. Man själv kommer inte först längre, det finns nån som behöver en mer. Man tänker på vad som betyder mest. Det spelar ingen roll för barnen om vi förlorat en hockeymatch, de är glada att se pappa ändå, säger Jonas Gustavsson.
Trots ett ofrivilligt uppehåll på grund av en hjärnskakning har det varit en strålande höst för 34-åringen i LHC-dressen med en räddningsprocent som ligger nära 94 procent.
Han själv är nöjd, men är inte överdrivet förtjust i att framhålla sin egen insats.
– Visst har det varit bra, men jag funderar inte så mycket. Jag försöker analysera varje match och hitta småsaker att jobba på, oavsett om vi vinner med 5–0 eller om jag släpper in fem puckar. Samarbetet med grabbarna har fungerat bra och försvarsmässigt ska vi vara nöjda, men förhoppningsvis kan vi ännu bättre än vad vi visat hittills, säger Jonas Gustavsson.
Hur mycket kollar du på statistiken?
– Inte så jättemycket. Alla målvakter har nog ungefär koll på hur det ser ut, men man kan inte stirra sig blind på det.
Du lämnade Nordamerika för Sverige. Har du fortfarande en dröm om att spela i NHL?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga. Vi flyttade till Sverige för att vi ville hitta en tryggare vardag. Därborta vet man aldrig vad som händer, man kan vara i en stad ena dagen och sedan flytta den andra. Jag ville ha en större roll och få vara med och hjälpa ett lag istället som det ofta är i Nordamerika att man först och främst ser över sin egen karriär och att hänga kvar så länge som möjligt.