Vintern kom tidigt i år, men har det inte också varit en sällsynt kylslagen höst med mycket blåst?
Åt vilket håll?
Motvind.
Inte minst för Linköpings HC, som av nästan alla tippades i toppen av SHL-hockeyn, men som inlett svajigt och sämre än väntat. På hemmaplan inte minst. Dan Tangnes står med yttersta ansvaret för det som presteras på isen och har förstås inte kommit undan den tunga kritiken.
Han backar inte för den, men säger:
– Det är klart att det är lätt att börja fundera när du drabbas av motgångar och hör hur publiken buar. Det gör inte saken enklare. Då är det min uppgift att balansera upp det. Skit i hur det låter, skit i vad folk tycker…se nu till att vårt beteende påverkar våra känslor och inte tvärtom. Oavsett om folk är besvikna eller glada.
Sanningar
– Det skapas en massa sanningar när du inte vinner. Så är det alltid. Då är frågan: ska vi gå ifrån spelidén? Chippa ut puckar, ställa upp oss i styrspel och vänta på att motståndaren ska komma tillbaka igen? Eller ska vi ta tjuren vid hornen, tror på det vi gör, på de spelarna vi har och försöka få rätt på det?
– Jag tycker att det är väl enkelt och fegt att ändra på det efter första motgången. Vi vill spela framåt, vi vill inte att puckarna spelas hem och att vi är långsamma. Men att vi ska spela oss ur situationerna kommer jag fortsätta att tro på ett bra tag till. Den enkla lösningen är att följa opinionen och ändra på allting, men då blir du snart identitetslös. Vad ska du falla tillbaka på då?
Nystart
Nu är det nystart mot Färjestad i kväll och vi sitter på läktaren i Saab arena för att diskutera det som varit – och det som komma skall.
Han pratar.
Jag lyssnar mest.
– Det kommer alltid att finnas tusen åsikter när du förlorar en match. Men tänk om du kör fjällorientering med hela Corren och det är du som håller i kartan och kompassen. ”Vi ska dit”, säger du. ”Kan inte stämma. Hur fan ska det gå till?”, säger någon annan. Du ska lyssna på Karin i receptionen där och Senewiratne där. . . då blir det kaos.
– Skulle jag lyssna på allas åsikter vet jag till slut inte åt vilket håll jag har röven, säger Dan Tangnes.
Han ler när han säger det.
Sämre start än väntat, men tränaren är sig lik.
Vältalig och om det nu finns någon oro så döljer han den väl.
– Klart att även jag har varit besviken. Jag förstår att det finns dem som tycker att jag ska såga och vara förbannad. Men jag måste försöka vara konstruktiv och komma med något som har ett innehåll. Jag är inte Niklas Wikegård som ska stå i tv och tycka en massa saker.
– När det är krampaktigt blir det inte bättre av att jag står och gapar och skäller. Då blir jag som en ståplatssupporter. Sedan måste det vara tydligt och finnas en kravbild, men det vill jag väldigt gärna tro att vi har. Vad som är okej och inte är okej. Det vi gjorde mot Örebro var exempelvis inte alls okej.
Då sas det en del hårda ord i omklädningsrummet, förstod jag.
– Ja, då var jag besviken och irriterad. Vi var för dåliga och det fanns ingenting att skylla på.
Varför?
Idrotten, och ishockeyn, kan vara brutalt enkel. LHC har gjort för få mål och släppt in för många. På samma sätt som Hillary Clinton fick för få röster och Donald Trump för många i USA-valet.
Frågan är varför?
Låt oss här och nu avstå från de djupa politiska analyserna av det som just utspelat sig på andra sidan Atlanten och i stället fokusera på hur det kommer sig att LHC ligger tia i SHL-tabellen och bara tagit sex poäng av 21 möjliga hemma i Saab arena.
Det duger förstås inte och Tangnes tror att det mer än något annat har mentala orsaker.
– På bortaplan måste man ändå säga att vi har gjort det bra. Någonstans tror jag att killarna känt sig lite mer avslappnade där. Hemma måste vi vinna och vill nästan försvara tre poäng innan matchen har börjat.
– Spelidén är den samma om vi spelar i Linköping, Växjö eller Helsingfors. Däremot tror jag att den mentala inställningen varit olika. Det behöver vi komma bort ifrån. På hemmaplan har känslorna skapat ett beteende som vi inte vill åt. Det låter djupt, men för ofta har det blivit för tafatt. Vi har haft perioder där vi blivit så jävla paralyserade, kan man nästan säga.
Ni gick in i säsongen med bilden av att vara ett topplag. Kan det vara så att den självbilden fått sig en törn?
– Det tror jag absolut är en stor anledning. Förlusten mot HV i andra matchen tog hårt. Två raka förluster i början och då blev det en stress. ”Nu måste vi, nu måste vi” i stället för att ”gör vi det vi ska, så går det bra”.
Det är väldigt lätt att säga att man ska fokusera mer på prestationen än på resultatet.
– Precis. Hade det varit lätt hade vi fixat till det för länge sen. Men vi pratar mycket om det där.
Övertygelse
Han var för några år sedan med om några tuffa säsonger i Rögle, som slutade med att han fick sparken. Det var förstås tungt då, men är upplevelser som han kan ha nytta av idag.
– Jag känner, och har känt, mig ganska lugn. Vi har en tydlig övertygelse vad vi vill göra och hur vi vill spela. Den fanns när jag var i Rögle också, men jag var inte lika stark i den.
– Då vacklade jag mer och var mer mottaglig för vad alla andra tycker och tänker.
Din roll som tränare blir ännu viktigare i motgång?
– Så är det absolut. Det krävs mer för att sälja in budskapet varje dag. Att hela tiden förtydliga. Minst lika mycket handlar det om att ge spelarna perspektiv. Allt är inte nattsvart när vi inte vinner, att visa hur lite som behöver justeras. Är jag på rätt plats framför mål eller är jag en halvmeter därifrån?
– Vinner du tillräckligt många matcher går det snabbare att fullt ut sätta sättet att spela. Får du inte resultaten med dig skapar det en viss tvekan och långsamhet i besluten. Inte misstro, men du har inte riktigt tilliten till varandra och till systemet.
Det blir som en ond cirkel.
– Ja, har Garrett Roe pucken vid sargen vill Andrew Gordon dit för att hjälpa till i stället för att stanna framför mål och lita på att han kommer att fixa det därnere. I stället tar han med sig ytterligare en motståndare och det blir ännu svårare att ta sig därifrån.
Efter 14 matcher ligger ni tia på 19 poäng. Det är bara en poäng till ingenmansland och fem upp till sjätteplatsen. Vad säger du om tabelläget?
– Om jag ska vara riktigt ärlig har jag inte full koll på det. Jag kommer när jag var juniortränare i Rögle. 2009 kan det ha varit. Då ledde de serien fram till novemberuppehållet, men åkte ändå ur så att det visslade om det. Det kommer att hända saker i vinter också. Tittar du rent statistiskt tror jag att det finns lag som får svårt att hålla upp statistiken i 52 omgångar.
Har ni själva pratat om någon ny målsättning?
– Nej, vi säger som vi sa i fjol. Vi vill komma topp sex för att ta oss till slutspel och ge oss chansen att tävla om mästerskapet i vår. Det står fast.