– Delmålen den här säsongen är att komma med till JVM-laget här på hemmaplan, och att få fler matcher med SDHL-laget, säger Svensson Träff när Sporten träffar henne mellan ispassen på Kim Martins Hockeyskola.
Förra säsongen blev annorlunda för Ebba. Juniorlagen avbröt verksamheten på grund av corona, men det förde också något gott med sig, fler ispass med LHC:s SDHL-lag.
– När juniorsäsongen ställdes in så fick jag och några juniorer till speltid med seniorlaget. Det var häftigt och kul.
Debuten i LHC-tröjan kom strax efter nyår, hemma mot Leksand, men började allt annat än lysande. Ett baklängesmål efter bara 52 sekunder.
– Det var lite nervöst innan. Sen blev det en tuff start, men laget klappade om mig och jag tänkte att jag kommer få fler skott på mig som jag kommer att rädda. Det går liksom inte att tänka på det som har hänt. Det får man göra efter matchen isåfall, säger Svensson Träff.
Konkurrensen om målvaktsposten i LHC är dock stentuff. Damlaget förfogar över rutinerade Stephanie Neatby, 18-åriga danska landslagskeepern Emma-Sofie Nordström och Ebba.
– Vi har tre målvakter som är väldigt duktiga. Det är kul och jag försöker lära mig väldigt mycket av dem men sen är det ju klart att man alltid vill spela. Samtidigt som man är glad för deras skull.
Kontraktet med LHC är skrivet på tre år. Under den tiden vill Ebba uppnå ett visst mål.
– Det blir ju ett år till efter hockeygymnasiet. Då skulle jag vilja vara med som förstemålvakt.
Målvaktspositionen i hockey är en av de mer utsatta inom elitidrott och den kräver sin mentala styrka. En styrka som Ebba ser som ett av sina kännetecken.
– Jag ger inte upp. Det gör att jag klarar mycket träning.
Det handlar heller inte om någon press utifrån. Pressen kommer från Ebba själv.
– Jag tänker inte att det är någon press från andra. Pressen sätter jag på mig själv, att prestera och att fortsätta utvecklas. Sen tycker jag det är otroligt roligt att komma till varje träning.
Något som gör att Ebbas timmar i ishallar, både i sin förra klubb Oskarshamn och i LHC, snabbt blir oräkneligt många.
– Jag har bott i Linköping i ett år nu men det har inte varit så mycket mer än ishallen, skolan och hemköp. Det är varje dag och ibland flera gånger om dagen om det är träning med hockeygymnasiet också. Men jag är van vid det, avslutar Ebba innan hon skrinnar iväg på nästa ispass.