Fredrik Karlström, då i Växjö, satte det avgörande målet bakom Hugo Ollas i SHL-matchen 25 februari 2021.
– Jag har växt upp här i Linköping och började spela i Björnligan ute i Ljungsbro. Sedan jobbade jag mig uppåt via hockeygymnasiet och J18 och J20-laget, säger Hugo Ollas.
Den med väldigt bra minne minns att Hugo Ollas, vid 18 års ålder, fick starta sin första och hittills enda SHL-match mot Växjö under covidsäsongen – efter att både David Rautio och Niklas Lundström varit indisponibla. Ollas räddade 18 av 19 skott under ordinarie speltid, innan ett av årets LHC-nyförvärv Fredrik Karlström avgjorde till 2–1 för Växjö i förlängningen.
– Det blev bara en match innan jag valde att åka över till college och få tre års plugg inom corporate finance, i kombination med hockeyn. Från början var jag faktiskt ganska negativt inställd till hela collegegrejen.
– Jag hade en kompis som skulle åka över och min agent sa åt mig att i alla fall titta på möjligheten. Desto mer jag kollade verkade det ganska kul och till slut kände jag att jag ville testa. Idag är jag jätteglad att jag tog steget. Det blev perfekt med lite extra utbildning, både med skolan men också att få några extra år innan seniorhockeyn började.
Förra året kom New York Rangers med ett tvåårskontrakt på bordet, värt drygt 16 miljoner kronor. Eftersom det är ett så kallat tvåvägskontrakt gäller summan dock enbart vid NHL-spel, och utöver sign on-bonusen på 1.5 miljon kronor är årslönen drygt 700 000 kronor utanför NHL.
Hugo väntar fortfarande på NHL-chansen och har under de senaste åren hunnit med tre säsonger i Merrimack på college, spel i AHL laget Hartford och två olika äventyr i ECHL med Bloomington Bison och nuvarande Worcester Railers.
– Jag har flyttat runt en hel del. Vid campen med Rangers bodde jag på hotell och detsamma i Hartford. När jag sedan blev skickad till Bloomington, i Chicago, fick jag köra dit i 14-15 timmar och bodde sedan i en lägenhet som man fick av laget.
Vid bytet av Bloomington till Worcester, som ligger strax norr om Hartford och strax väst om Boston, blev det en ny resa på ungefär 160 mil.
– Hur glamoröst livet är här? Det beror nog på vad man jämför med. I ECHL är det skönt att man får en lägenhet av laget och även om man ofta bor med några rumskamrater så sparar man pengar på det. Ibland är det privatjet till vissa långa bortaresor, och ibland är det många timmar i buss.
Hur skiljer sig hockeyn mot hemma i Sverige?
– Den förklaringen jag själv fick när jag kom till USA var att: ECHL är kaos, AHL är kontrollerat kaos och NHL är kontrollerat. Många NHL- och AHL-lag skickar ner spelare till ECHL för att utvecklas. Många tänker nog att det är viktigt att göra mycket poäng för att studsa uppåt, och tappar kanske det defensiva ibland.
– Det är svårt att jämföra nivån med svensk hockey som är mer strukturerad. I ECHL är det spelare som hade gjort bra ifrån sig i AHL, och sämstanivån vet jag inte riktigt vad jag ska jämföra med. Det är ett stort gap. Totalt sett skulle jag uppskatta ligan till den lägre nivån av Hockeyallsvenskan.
"Jag har alltid varit lång och ett huvud längre än alla andra", säger Hugo som mäter 202 centimeter.
Det blåser till rejält vid intervjuplatsen nere vid Stångån. Bortsett håret som fladdrar till står Hugo stabilt med sina 202 centimeter och 108 kilo, som sticker ut även bland målvakter.
– Jag har alltid varit lång och ett huvud längre än alla andra. Det var inte bara att jag spurtade iväg i längd under ett år, och det har gått ganska bra att växa in i kroppen eftersom jag alltid varit lång. Det har väl blivit litegrann av en trend med långa målvakter och det är klart att man kan täcka mer av målet, till exempel med långa ben vid isen. Överlag tror jag nog det är en fördel.
– Sen tänker kanske inte alla på att det också blir större hål omkring sig när man sträcker ut armarna, och att det bara skiljer några få centimeter när man sitter på knä. Om man är lång, men inte kan röra sig, är det inte heller så bra direkt. Vi jobbar faktiskt väldigt mycket med fotarbetet.
Vad har du för mål framöver?
– Till att börja med är målet att spela AHL-hockey hela nästa säsong. Jag försöker bara göra mitt bästa så får Rangers bestämma vart man tar vägen efter camperna.
– Det är ett år kvar på kontrakt och sen får jag se vad som händer. Personligen är jag gärna kvar några år till där borta, men skulle de inte vilja ha kvar mig är jag redo att åka tillbaka till Sverige. För mig är Sverige fortfarande hemma, och där jag lär bo efter karriären.