Hur överlever man i hockeyettan? Fråga inte Skövde, Bäcken, Kristianstad eller Krif. De har antingen gått i konkurs eller inte kunnat uppvisa en tillräckligt stark ekonomi för att få spela i Sveriges tredje högsta serie.
Kanske vandrar Mjölby HC rätt väg? Att 21 spelare i truppen har en östgötsk moderklubb, nio är från MHC, är smått otroligt och är värt en stor applåd. Men det för också med sig andra fördelar – som att fler kan kombinera jobb med hockey.
Målkungen Tom Eriksson är ett exempel. Han hade nog kunnat gå till exempelvis Tranås AIF och fått högre lön, men föredrar att jobba heltid på familjeföretaget i Linköping och spela hockey i Mjölby på kvällarna.
Verkligheten i hockeyettan är hård – det finns sällan tid till långpromenader längs Svartån eller att sitta på någon uteservering och vänta på match. Här är det elektriker, snickare, studenter och kyltekniker som jobbar innan bortaresan till Falun.
Jag slutar aldrig imponeras över drivet att idrotta på den här nivån – en slags semielit, långt från de stora arenorna och publikfesterna. Många drömmer nog fortfarande om SHL, men det finns också en stor mängd spelare som är fullt tillfreds med ett "normalt" vardagsliv vid sidan av hockeyn.
Inget snack om att MHC är bättre i år. Offensiven har sett stark ut i flera säsonger nu, den stora förändringen har skett på backsidan. Christopher Lynch är ett välmeriterat nyförvärv och nye målvakten Mike Sjöberg verkar vara rätt man mellan stolparna.
Allettan efter jul? Inte alls omöjligt.