Nu är Linköping HC nere på botten och jag kommer att tänka på vad dåvarande tränaren Janne Karlsson berättade för mig om den säsong som höll på att braka alldeles åt helsike, men som till sist slutade med SM-final.
Han sa:
– Vi låg riktigt illa till. Spelare som älskade att vara på isen var så skärrade att de inte ville vara där. Jag ställde mig framför spelarna i båset för att kunna titta dem i ögonen. De som inte klarade det…det var ingen idé att låta dem spela.
Nu vet jag inte om det går att jämföra mentala läget, men det jag vet är att LHC bevisligen hade ett bättre lag då och är mycket mer illa ute nu. Frågan är vad som kan rädda laget undan kval när inte ens sådana insatser som mot Växjö räcker till seger. Vad sjutton krävs då för att göra det? Jag ska ärligt talat säga att jag är tveksam till om det här laget faktiskt kan spela så mycket bättre.
Lika sjutton förlust.
För tionde matchen i rad.
Ännu en gång var det uddamålet som skiljde och det är klart att det inte är någon slump. Du måste väldigt ofta göra tre mål för att vinna i den här ligan och LHC har inte gjort det sedan i början av december. Nu såg det inte alls krampaktigt utan mer energifyllt ut och med samma tryck i fortsättningen borde vinsterna komma. Något i mig säger att det faktiskt kan gå. Att det över tid vore logiskt att få ut utdelning när du hela tiden är så nära.
Men det är som bekant inte alltid som idrotten är så logisk.
Jonas Junland skulle betyda mycket både som spelare och personlighet, men det finns naturligtvis inga garantier för att det räcker om ens med honom och en forward av klass. Flera av konkurrenterna har redan hittat spelare för att förstärka sina trupper och Niklas Persson, general managern, måste också komma till skott. Nu. Det går inte att vänta längre.
En ny tänkt väg mot toppen har stakats ut, det är viktigt att tålamodet behålls och att man står fast vid det som bestämts.
Men.
Nu handlar om att till varje pris undvika ett otäckt och nervpirrande kvalspel och måste då göras tillfälliga avsteg från planen så gör det. Behöver det värvas fler spelare? Gör det. Behöver andra spelare lämna? Gör det. Behöver det bytas musik i omklädningsrummet? Gör det. Behöver ledarstaben kompletteras med ytterligare kraft? Gör det. Behöver det bytas lagkapten? Gör det. Behöver det spelas på annat sätt? Gör det. Behöver det bytas buss? Gör det.
Kollegan Mattias Ek, nu på hockeynews.se, väckte en tanken när vi sågs på Hovet i veckan.
– Du som följt LHC på så nära håll. . .kan du säga någon som verkligen gjort mer än vad man kan förvänta sig i vinter?
Sa han.
Jag funderade ett ögonblick. Gick tyst igenom laget. Spelare för spelare.
– Nej, jag tror banne mig inte det.
Sa jag.
Har tänkt en del på det sedan dess och jag kan inte säga att jag ändrat mig. Visst, unge backen William Worge Kreü kan läggas i den kategorin, men han har trots allt fått begränsat med speltid och är utanför laget nu.
Det säger också rätt mycket om varför risken för kvalspel nu är så påtaglig.
LHC sjönk som en sten i fjol och kom i höstas till spel med ett lag som på papperet faktiskt var vassare då än nu. Tunga namn som Lukas Bengtsson och Derek Roy (och sedermera även Mattias Bäckman) försvann och ingen har ersatts fullt ut. Allt det som jag, och många med mig, tjatat om ända sedan i somras om att spets saknas har visat sig stämma.
Det är klart att man inte kan klaga på Broc Littles produktion. Men samtidigt: jag hade inte förväntat mig något annat.
Jag minns att Niklas Persson sa så här när vi sågs i somras:
– Många har potential att bli bättre. Man ska inte glömma det. Det här är deras år. De behöver ta steg.
Det är just det som inte har hänt.
Vi var alla överens om att många måste ta kliv och när knappt nu någon har gjort det är det inte ett dugg konstigt att det blivit jobbigt. För det har spelarna på isen ett stort ansvar, men även Niklas Persson som byggt laget och Bert Robertsson & Co som inte fått ut mer än så här.
Målvakten Jonas Gustavsson gick för seger när han försökte sig på att friställa Broc Little, men i stället blev det LHC:s fall. Man kan applådera att han vågade, det är sånt som behövs, men det gäller också att våga i rätt lägen.