Intervjun med Stöffling, ny till Vita Hästen från Leksands organisation till kommande säsong, är en del av Expressens granskande artikelserie om spelmissbruk bland de svenska elitlagen.
Fyra till fem spelare i varje elitlag dras med spelproblem, enligt en rapport från Karolinska institutet.
20-årige Jakob Stöffling är den enda från ishockeyns värld som har velat uttala sig om det utbredda problemet. Han berättar om hur hans spelande eskalerade, inte minst när han blev skadad och hans föräldrar skilde sig i samma veva.
Det vanliga pokerspelandet om småpengar på spelarbussen växte till ett okontrollerbart online-spelande med större insatser när han var ensam vid datorn.
– Jag satt och spelade i flera timmar och ville inte träna eller vara i hallen, jag ville hem och spela. Sedan satt jag och spelade på lektionerna i skolan också. När vissa i laget skrev att de skulle hänga och laga käk ihop ville inte jag vara med, för jag drogs till spelet. Oavsett vad det är vill du spela. Jag var rätt så mycket för mig själv bara för att spela och gjorde inga övriga grejer. Hockeyträningarna och skolan behöver man vara på men utöver det ville jag bara hem och spela., berättar Stöffling i artikeln.
Till sist gick inte hans ändrade beteende att dölja för omgivningen. Vändningen kom när en lärare skjutsade honom till socialtjänsten där han under tio veckor fick prata med en kontaktperson.
– Jag ville inte dit, för man märker inte själv att man har ett problem. Nu i efterhand tycker jag det är hur snällt och fint som helst. Jag kan inte riktigt tacka henne (läraren) med ord. Man vet inte annars om det hade eskalerat mer, antagligen hade det gjort det för man själv förstår som sagt inte att man har ett problem när man är inne i det.
Stöffling fick hjälp med att komma ur sitt missbruk, även om han också erkänner att det har förekommit bakslag under resans gång. Han upplevde också ett stort stöd från förstående lagkompisar i Leksands juniorlag och det var ett stort steg för honom att öppna upp sig med problemen inför sin familj.
Genom att berätta sin historia vill Jakob Stöffling varna andra för att hamna i samma situation.
– Jag tycker inte att det är så konstigt att prata om såna här saker. De flesta bär på eller har varit med om något som är jobbigt. Att prata öppet om mina problem hjälper ju mig, men det hjälper andra också, säger han.