På Zugerbergs lägre sluttningar växer många fruktträd och av körsbären tillverkas klassiskt kirschwasser. Alldeles vid foten av berget, med Zugsjön som närmaste granne, ligger Zug, som är huvudstad i kantonen med samma namn.
Här lever och verkar numera Dan Tangnes.
Efter fyra säsonger i Linköping HC valde 39-åringen – han fyller 40 i början av mars – att oväntat hoppa av och hamnade i stället i den schweiziska storklubben.
– Allt är nytt och det är ett annorlunda äventyr, men du anpassar dig mer och mer. Man börjar få en känsla för landet, laget och stan. Jag mår bra och familjen mår bra. Mycket handlar om att lära sig språket och när du väl gjort det blir livet mycket enklare.
Ja, hur går skoltyskan?
– Jag förstår en del, men har lite svårare att prata. Det gör Wilma överlägsbäst i familjen. Barn är fantastiska på att anpassa sig och lära sig snabbt.
När han tränade Linköping bodde resten av familjen kvar i Ängelholm, men nu är alla samlade och dottern går i tysk skola.
– Det känns jättebra. Det tog hårt på mig när jag kände att Wilma tyckte att det var jobbigt att jag var iväg så mycket. Nu får vi uppleva allt det här tillsammans. Det är lätt att trivas här, säger Dan Tangnes.
Det blir förstås många timmar i ishallen, men det har också hunnits med en hel del av staden och omgivningarna. Det mesta är nära och en stor skidanläggning exempelvis bara en knapp halvtimme bort.
– Det är fantastiskt vackert, med höga berg och gröna sjöar.
Levnadsstandarden är också väldigt hög. Zug är en av de rikaste kommunerna i hela Europa, skatten är låg och många internationella företag har verksamhet här.
Blir du igenkänd på stan?– Både ja och nej. Klart att det finns folk som känner igen mig, men det finns många i den här stan som är betydligt mer välbekanta än jag. Samtidigt finns en stark passion för hockeyklubben.
– Arenan tar 7 200 åskådare och det är inte alltid riktigt fullsatt, men alltid utsålt. Supportrarna är lite som tyska fotbollsfans. De är väldigt passionerade och bryr sig inte så mycket om vilka vi möter. Det är inte bara hockey utan också öl, bratwurst och fest.
Zug har inte vunnit schweiziska mästerskapet på 21 år, men förhoppningen är att nå dit med Dan Tangnes i båset. Starten har – trots ett antal tunga skador, däribland ryggproblem för LHC-bekantingen Garrett Roe – varit bra och just nu är laget tvåa i NLA-tabellen efter Bern.
Ägare är Hans-Peter Strebel, som är apotekare i grunden och som senare i livet varit med och utvecklat bromsmedicin mot MS. Det har gjort honom förmögen och en del av pengarna satsas på hockeyklubben.
– Jag har bara fått goda intryck av honom. Det verkar vara en lugn herre. Han sitter inte i sin loge och hoppar när vi vinner eller kastar snapsglasen i isen när vi förlorar, säger Tangnes.
– Vi har fått en bra start och har bra energi. Det blir tufft, men vi ser oss själva att vara med och slåss om mästerskapet.
Om det i SHL enbart finns svenska tränare är det stor skillnad i Schweiz, där coacherna kommer från Sverige, Ryssland, Finland och Norge (Dan Tangnes). Det gör att stilarna blandas och att matcherna ofta blir mer oförutsägbara.
– Jämför du med Sverige är en tydlig skillnad att spelarna där är bättre utbildade i grunden. Men här finns en hög skicklighet och de bästa spelarna är väldigt bra. Sen är det alltid svårt att jämföra ligor på det sättet.
Ledarskapet, då?
– Det är annan kultur, så klart att det ligger en utmaning i det. Här ska du leda på annat sätt. Det är ofta mer auktoritärt, spelarna är inte så vana att ta egna beslut utan förväntar sig att du talar om vad de ska göra.
– Utmaningen blir att komma in och anpassa mitt sätt att vara till deras kultur och traditioner. Det ska man ha respekt för. Det vore naivt att tro att alla ska anpassa sig efter mig, så man får göra små justeringar för att det ska fungera.
Huset i Ängelholm har han uthyrt till Röglespelaren Jonas Ahnelöv, men den norske skåningen håller fortfarande bra koll på den svenska hockeyn i allmänhet och LHC i synnerhet.
Men han vill ändå veta mer om läget, om publiksuccén och olika spelare.
Jag berättar.
Han lyssnar innan han säger:
– Jag håller kontakten med olika personer och har sett rätt mycket matcher på tv. Jag tycker att det ser spännade ut. Jättekul att det går så bra och att Linköpingsborna går på hockey mer än tidigare.
Känner du igen dig i spelet?
– Klart att det finns skillnader, men inte så stora ändå. Rätt mycket är sig likt, skulle jag säga.