– Eventuellt lediga dagar i sommar har tillbringats ute på Ikea. Det har blivit ganska många turer dit. Det ska fixas möbler, det ska målas. . . som tur är är tjejen rätt händig. Det är viktigt att man trivs och har det bra, säger Mathis Olimb.
30-åringen från Oslo ler.
Han gör ofta det.
Men det var mer sparsamt med glädjeyttringarna i fjol.
För Corren berättar LHC:s nye stjärncenter om motgångarna, om hur han tappade glädjen och om varför det bara blev en halv säsong i finska KHL-klubben Jokerit. Plötsligt var inte ishockeyn rolig längre.
– Inget man önskar att det ska bli så. Det var ingen höjdare. Jag trivdes inte alls i KHL. Jokerit är en grym klubb, Jari Kurri kommer alltid vara en stjärna för mig och Helsingfors är en bra stad. Men det blev bara fel. Jag passade inte in i systemet och fick aldrig igång spelet.
– Sen gillar jag inte att vara borta så mycket. Det var långa resor och bo på hotell varannan vecka. För mig fungerade inte det. Jag har alltid varit hemkär och längtat hem när jag varit iväg, säger Mathis Olimb.
Gott humör
Han tittar sig omkring i Saab arena, det som under de närmaste åren ska bli hans nya lekplats.
Funderar.
Och säger:
– Går det bra är det lättare att släppa ishockeyn när du är ledig. Går det dåligt tänker du för mycket. Då blir det som en ond cirkel. Jag och brorsan snackar en del hockey, men annars försöker jag att tänka på annat.
Under fem år i Göteborg och Frölunda blev han känd för det breda leendet och det goda humöret. De hockeymässiga talangerna gjorde att han också blev publikfavorit i Scandinavium.
– Det är viktigt att du trivs där du är. Vi har kollat på att hitta något eget sedan i somras. Jag köpte lägenhet i Göteborg också. Jag trivs bättre när det är mitt eget och verkligen känner att det är hemma. Det betyder mycket.
– Nu har jag köpt lägenhet här och hoppas att vi stannar lika länge som i Göteborg, säger han.
Guld och gröna skogar
Är det inte påfallande ofta som hockeylivet är som livet självt? Dessa ständiga skiftningar. För Mathis Olimb har det som sagt varit tydligt under senaste året. Efter ett halvår i schweiziska Kloten stod många klubbar på kö för hans namnteckning i våras, men valet föll på Linköping.
Att brorsan Ken Andre redan skrivit på var en förklaring.
Men det fanns fler.
– Det var många klubbar som låg på. I sådana lägen känner man sig nästan som Wayne Gretzky. Alla vill ha dig och alla lovar guld och gröna skogar. Linköping lovade inte det. Men det kändes ärligt. . . här skulle jag in i ett system. De var nöjda med vad de hade och såg mig som en del av det. Jag gillade det sättet att tänka och hur de sålde in klubben och spelsättet. Här finns något som jag gillar och kan stå för.
– Sen vet jag att det är ett bra liv i Sverige. Coacherna vill dig väl, vill att du ska bli en bättre hockeyspelare och trivas utanför isen. Det passar mig bra. Socialt betyder det mycket att man kan prata samma språk i omklädningsrummet. I Finland fattade jag inte vad som sas och det blev mest att man satt för sig själv.
Frölunda?
– Jag pratade med dem också, men både jag och klubben kände att det inte är alltid som det blir lika bra som det har varit. Men fem år har satt sina spår och det kommer att vara konstigt att åka in i Scandinavium.
Återförenade
Det sägs ofta att alla norrmän är glada gutter som har nära skratt. Det stämmer så klart inte. Men Mathis Olimb lever onekligen upp till den slarviga schablonbilden. Det är något med honom som får mig att tänka på en norsk Emil i Lönneberga.
Kolla bilden här intill.
Håller ni med?
Senast bröderna från Oslo spelade ihop i klubblaget var 2006 – och de blev mästare i Norge. Nu är de återförenade och hoppas på något liknande på östgötsk mark. För tillfället är dock Ken Andre skadad och borta från dagens premiär.
– Jättejobbigt. Vi har spelat ihop hela sommaren. Tråkigt för honom, för mig och för Linköping, säger storebror.
Finns det inte en risk att det kan bli jobbigt att så ofta buntas ihop med brorsan. Att Olimbbröderna ska göra si eller så.
– Jag tycker mer att det är kul. Åtminstone om vi får till det och båda har succé. Nu har det varit mycket positivt. Det blir jobbigare om det står i tidningarna att Olimbbröderna är kass.
Han skrattar högt.
– Varje gång vi ska skriva nya kontrakt har vi sagt att vi kanske ska hitta en klubb så att vi kan spela tillsammans. Men det har aldrig varit någon bra tajming. Inte förrän nu. Med en klubb som båda ville till – och som ville ha oss båda två.
Spännande
Efter en sedvanligt lång försäsong är det nu äntligen dags.
Premiär.
– LHC har något stort på gång. Men du vet aldrig. Det är lika spännande varje år. Vi har ett riktigt bra lag och spelsystem. Det känns jättebra, men du kan torska fem matcher och då är det kris och Olimbbröderna är sämst. Det har man varit med om förut.
Säger Mathis Olimb.
Och skrattar.