Andreas Jämtin och Pär Arlbrandt jublar uppe i Övik för 13 år sedan.
Det sägs ibland att du för att se in i framtiden först måste se till historien.
När Magnus Johanssons skott med 72 sekunder kvar att spela styrs i mål via Pär Arlbrandts skridsko är det vad som behövs för att rädda LHC kvar i högsta serien. Det blir förlust, 4–5 efter straffar, mot Modo, men det gör inget. När HV samtidigt slår Djurgården i Jönköping räcker det med en poäng i Örnsköldsvik.
Så blir det.
Till slut.
Nästan ingen känner glädje. Nästan alla känner lättnad.
Bottenstriden har varit som ett Hitchcock-drama som fick en hel bygd att stanna upp och nu, tretton år senare, kan det hända igen.
Ångestveckan i SHL-hockeyn är här och LHC måste göra allt för att hålla sig kvar över strecket.
– Det mentala spelet kommer att avgöra mycket. Hur du kommer in till matcherna och hur anspänningen ser ut. Att bara åka och lägga ut puckarna...då blir det tufft. Vi måste vara modiga, komma samlat och spela tillsammans. Mycket handlar om det. Tillsammans, tillsammans, tillsammans.
Så uttrycker sig Pär Arlbrandt efter avklarad måndagsträning i Saab arena.
Då var han skyttekung och hyllad hjälte.
Nu står han i båset som assisterande tränare med tungt ansvar för en misslyckad säsong.
– Skillnaden? Bra fråga. Man känner ett större helhetsperspektiv nu. Då var det mer att man hade fullt upp med sig själv. Du får försöka att trycka på rätt knappar. Vissa behöver vissa saker och andra behöver andra saker. Det behöver inte alltid handla om hockey. Det gäller att utläsa hur killarna mår och var alla befinner sig mentalt.
Hur var du själv då den där våren 2012?
– Det förstår alla att det var tufft och spänt. Säger du något annat så ljuger du. Första steget är väl att erkänna det för sig själv.
Hur mycket förändras ledarrollen i ett så här utsatt läge?
– Jag tror att det är viktigt att inte göra för mycket annorlunda. Att inte göra en för stor grej av det. Även om det så klart ställs på sin spets var poängen lika viktig i oktober som den är nu. Jag har svårt att tro att det hjälper att gå omkring att vara hispig.
Mycket att förlora, men också mycket att vinna.
– Det är så vi måste bygga upp det. Det här är vår SM-final. Nu gäller att ingjuta mod, lugn och tro.
Hur säker är du att ni klarar det?
– Säker kan man aldrig vara. Det är idrott. Men jag har en jättegod känsla. Jag står verkligen bakom killarna och tror stenhårt på oss, säger Pär Arlbrandt.
Remi Elie vilade från träningen.
Nu väntar närmast hemmamöte med Malmö – samtidigt som bottenrivalerna Modo och HV möts.
Det blir en tisdagskväll i mars där rätt mycket kan avgöras.
Forwardsstjärnan Remi Elie vilade från träningen, men räknar med spel. Det görs om i backpar och kedjor och bland annat återförenas Christoffer Ehn med Markus Ljungh och Robin Kovacs.
Som tränare med offensiva uppgifter har förstås Pär Arlbrandt ett stort ansvar för hur målgörandet hackat under hela säsongen.
– Bra att vi fick göra mål i powerplay senast. Det går ofta i vågor det där. Generellt kan offensiven självklart bli bättre, men jag tycker också att vi har fått för dålig utdelning. Gör du inte mer än två mål är det ofta svårt att vinna. Ingen skulle bli gladare än jag om vi gjorde fem på Malmö, säger han.
Funderar du mycket över om du gör något fel som tränare?
– Det beror på hur matchen ser ut. Skapar vi inga chanser får man börja fundera. Men tittar du på siffrorna för de tolv–tretton sista matcherna är vi förväntade att vinna sju–åtta av dem. Så det är absolut på rätt väg.