Tårfyllda ögon. Tomma blickar. Kroppsspråk som indikerar på att man vill sjunka under jorden. Det var inte direkt något glädjejubel i LHC:s omklädningsrum efter ännu en tappad ledning och förlust på övertid.
– Vi försöker bryta mönster genom att prata mycket på bänken, men oavsett vad är det upp till de fem spelarna på isen att få jobbet gjort. Så här långt har det inte fungerat, säger Broc Little och tar ett stort och djupt andetag innan han fortsätter.
– Marginalen är så liten och jag kan bara fortsätta säga att vi inte göra tillräckligt mycket mål. Ofta måste du göra tre mål för att vinna i den här ligan. Vi har gjort det en gång på 15 matcher eller något sånt. Defensivt spelar vi ganska bra, men defensiven är något som handlar om vilja. Det sitter i huvudet. Offensivt kan du inte bara jobba hårdare så löser det sig. Vi pratar varje dag om det och letar efter vägar för att göra mer mål. Men det är ju tydligt att vi inte hittar dem.
Fortsatt är det i numerärt överläge som LHC har producerat målen. I spelet fem mot fem ser det mörkare ut med målproduktionen – trots att de skapar många klara chanser.
– Vi blir för försiktiga många gånger. Vi tar inte tillräckligt med risker... eller hur ska jag säga det. Vi går inte helt för det. Vi tar den enkla vägen och kastar pucken längst med sargen och visar upp en attityd som säger att "det är inte mitt problem". Det är inte så man gör mål. Du måste in på mål och gå in i zonerna där alla mål görs, säger Little.
En som dock har hittat till mål är just Little med totalt 12 mål och 13 assist den här säsongen. I flera matcher har han varit ledande på isen och satt laget i bra situationer offensivt – men ändå har det inte resulterat i någon vinst.
– Jag har känt mig bra och försöker producera så mycket jag kan. Vi skaffar oss ledningar och sätter oss i situationer där vi borde vinna men fortsätter att inte göra det. Jag önskar att jag hade mer svar, men jag har inte det. Det är uppenbarligen förkrossande att det inte går vår väg, säger Little och blickar ut mot sina besvikna lagkamrater i omklädningsrummet.
I en annan del av omklädningsrummet satt målvakten Jonas Gustavsson märkbart ledsen och besviken. Han gjorde en bra match i två perioder genom sin hållna nolla. Men i andra släppta han in två mål och var mest frustrerad över 2–2-målet.
– Jag släppte en dålig retur och den studsade såklart till deras blad. Det känns som det straffar oss ganska hårt just nu. Om jag hade tagit pucken hade vi vunnit matchen, så är det ju. Det är surt och tungt. Sen är det extra surt personligen när man är delaktig i det andra målet. Men man kan inte göra så mycket mer än att lägga det bakom sig så fort man kan. Det går inte att tycka synd om sig själv, säger Gustavsson med rödsprängda ögon.
Hur ser ledarskapet i laget ut nu? Vilka är det som kliver fram?
– Vi har flera som gör det och alla försöker göra det på sitt sätt. Det är mycket positivt snack inför matcherna och i periodpauserna. De som har märken på brösten och även andra som inte har det är med och bidrar. Inställningen är det absolut inget fel på och viljan är det absolut inget fel på. Vi tar steg spelmässigt. Sen är det tufft när man inte får resultat med sig när individuella misstag straffar oss, säger Gustavsson.