En målskytt som inte gör mål är inget vidare. 25-årige LHC-forwarden vet. Värvad till Linköping för att vara just det som han inte har varit.
Målskytt.
Elva matcher spelade och bara fyra målgivande passningar på kontot. Han har kritiserats – och efter en andra sjukdomsperiod varit nere i fjärdekedjan och vänt. Men i torsdagsmötet med HV 71 får han nu chansen i förstalinan med Markus Ljungh och Broc Little.
– Vi hoppas att det ska skapa bättre förutsättningar för att han ska bli den toppspelare som han värvades för, säger Bert Robertsson, tränaren.
Niko Ojamäki tackar för chansen och är förstås inställd på att ta den.
Han säger:
– Jag ser det som en bra möjlighet. Det är upp till mig att lyckas. Broc och Markus är så bra att det inte är några problem att komma in i en sådan kedja. Jag får försöka göra min roll med att skjuta mycket, jobba framför mål och bereda plats för deras skicklighet.
Högerskytten, som var med när Finland skrällde och tog VM-guld 2019, har tidigare bara spelat i finska högstaligan och äventyret på östgötsk mark är det första utomlands. Förra säsongen blev det 35 poäng på 60 matcher för topplaget Tappara.
Nu alltså inte en enda fullträff så här långt.
– Du kan hjälpa laget på andra sätt också, men jag har inte gjort det bra nog och det är jag besviken över. Jag försöker att inte fundera för mycket, då blir det bara värre. Men visst finns det någon slags frustration.
– Jag vet att jag kan och tror fortfarande att jag kan göra skillnad för det här laget. Jag har varit med om tuffa starter tidigare och det kan räcka med något mål för att det ska lossna, säger Niko Ojamäki.
Mitt i allting, där även laget kämpat med svajig form, har han också drabbats av dubbla sjukdomsperioder, med först covidsmitta och sedan däckad i någon annan influensa.
– Det var tufft. Inte minst mentalt med att i runt tre veckor vara ensam hemma i lägenheten. Annars trivs jag bra i Linköping. Jussi (Rynnäs, målvakten) bor på våningen under, så vi umgås rätt mycket. Det brukar bli en del koppar kaffe.
Många importer pratar om svårigheterna att anpassa sig till spelet i Sverige och Ojamäki känner av det också.
– Det går snabbare och lagen spelar med mer press och skridskoåkning. Jag gillar det. Det har kanske tagit lite tid att vänja sig, men det kan jag inte skylla på längre. Det är dags för ett eller annat mål nu.
Redan mot HV?
– Gärna det.