LHC-kaptenen var efter förlusten mot Luleå i lördags framförallt irriterad över en match utan poäng. Men också över att lagkompisen Emil Sylvegård blev utvisad 2+10 minuter för en, enligt domarna, tackling mot huvudet på Niklas Olausson.
– Bara för att du ligger kvar så blir det två plus tio och det är bedrövligt. Jag säger inte att det inte kan snurra till i huvudet, det kan det absolut göra, men det snurrar inte till och så kan du spela i bytet efter. Det har inte hänt mig på 20 år, sa Niklas Persson.
Nu utvecklar han resonemanget och tycker se sig en utveckling där filmningar och förstärkningar förekommer allt mer – och med en regelbok där förseelser som leder till skador bestraffas hårdare.
– Smällen kan ta illa och göra ont. Absolut. Men det är en regel som måste diskuteras. Du ligger kvar, får en utvisning med dig och kan sedan spela i bytet efter. Det känns inte bra. Det blir konstigt och jävligt irriterande. Vi är på väg dit vi inte vill vara.
– Någonstans är det regelboken som bestämmer. Uppmuntrar den att du ska ligga kvar för att vinna fördelar är det klart att det finns spelare som utnyttjar det. Man vill vinna matcher och man vill få power play, säger Niklas Persson och fortsätter:
– Du blir tokig när du får en smäll som du tycker är ful, men studsar upp och tar dig till båset och så blir det ingenting. När du vet att det blir annorlunda om du ligger kvar. Det sätter domarna i ett svårt läge också.
LHC-tränaren Dan Tangnes är en av många som vid flera tillfällen pratat om vikten att i första hand bedöma handling och inte konsekvens och Persson håller med.
– Det måste vara uppsåtet som är det viktiga. Det är det man ska leta efter. Är uppsåtet att skada, är det riktat mot huvudet…ut med skiten. Men om någon slår med klubban allt vad han orkar, men du har tur och inte blir skadad. Ska straffet vara lindrigare för det?
Hur går snacket hos er? Blir du förbannad om någon i ditt lag filmar eller förstärker?
– Det var någon som gjorde ett svandyk i en match och han hade inga lugna veckor efter det, det kan jag säga. Det accepterar vi inte i gruppen heller. Det ska bort. När benen bara försvinner fast man inte ens är i närheten. Sådana saker är bara pinsamma.
Du har spelat hockey på elitnivå i 20 år. Har det blivit värre?
– Jag tror att man lurar sig själv om man påstår att det inte fanns tidigare. Skillnaden nu är att du aldrig kommer undan med det, med alla sociala medier och med tv-kameror överallt. Förut blev det inte mer än en diskussion eftersom det inte fanns något videoklipp på det.