Det har varit en märklig och på många sätt annorlunda höst i coronavirusets spår. För oss alla. Ishockeyn har förstås inte heller kommit undan och allra minst Linköping HC. Men efter den svajiga starten och ett längre uppehåll på grund av utbredd smitta är det något som hänt.
Något positivt.
Frågan är vad.
Vassare defensiv, bättre passningsspel och ökad stabilitet har varit detaljer som de allra flesta kunnat se.
Men i övrigt?
Bert Robertsson funderade innan han svarade.
– Det har varit turbulent, men bekymren har också svetsat oss samman och gjort oss starkare. Det kan vara kaos utanför, det kan hända vad fan som helst, men vi har och kan lita på varandra. För att gå igenom allt det tuffa behöver du skapa som familjeband. Som brödraskap eller systerskap. Den tryggheten visar sig på isen också. Det är inte farligt att det är jobbigt ibland och det går inte att förbereda sig för allt.
Med facit i hand var det inte så dumt med coronauppehållet.
– Det är aldrig positivt med obehagliga och farliga sjukdomar, men ingen blev allvarligt sjuk och det gav oss chansen att starta om och verkligen komma överens om hur vi vill jobba vidare. Som en slags timeout. En jätteeloge till det medicinska teamet för hur det hanterade situationen och fick alla att känna sig trygga. Vi hittade en styrka i föreningen som glöms bort ibland.
Med lite distans – hur orolig var du?
– Orolig skulle jag inte säga. Men klart att det fanns en otrygghet. Det var ingen som visste vart det skulle ta vägen...och det finns ju fortfarande en osäkerhet med nya utbrott.
Mycket har blivit bättre för LHC, men lika sjutton håller man till runt sista slutspelsplatsen och har inte särskilt långt ned till bottenlagen i en minst sagt haltande tabell.
– Känslan? Bra. Vi är på en bra plats, säger Bert Robertsson.
Det är mycket skador.
– Det förstår alla att vi vill ha med alla spelare, men i hockeyvärlden kan det vara så här. Det får man lära sig att hantera.
Hur då?
– Genom att hitta lösningar istället för att leta efter problem. Nu väntar ett intensivt matchande och då blir utmaningen att inte se för långt fram. Nästa match. Hela tiden. Lita på varandra och på spelet.
Jag trodde att ni skulle ligga längre fram till seriestart i höstas. Trodde ärligt talat inte du det också?
– Nja, jag tyckte att vi befann oss ungefär där jag hade förväntat mig. Däremot hade jag inte förväntat mig att vi skulle tappa Jonas Gustavsson (målvakten) en vecka före seriestart. Den sortin rörde till det ordentligt och Niklas (Lundström) fick snabbt ta ett jäkla ansvar.
Ja, Jussi Rynnäs har inte fått mycket speltid. Känner du att det går åt rätt håll och att han snart kan ta en större roll?
– Ja, det tycker jag. Han är på väg.
Efter avklarad fredagsträning är det nu ledigt fram till juldagen och för tränaren väntar helgfirande med familjen uppe i Skellefteå. Men han vågar inte lova att en och annan ishockeytanke inte kommer att tänkas i det Robertssonska hemmet.
Han skrattar.
– Du vet hur det är. Jag är en hockeymänniska och inte särskilt bra på att koppla bort det. Det är ett jobb, en hobby och en passion. Allt i ett.
Vad betyder julen?
– Det där med julklappar är inte min grej. Det är överskattat och överdrivet. Däremot betyder det mycket att få ägna tid åt familjen och umgås med nära och kära. Det är värt mycket. Ännu mer när jag under så stor del av året bor så långt borta, säger Bert Robertsson.