Sedan i slutet av november har LHC spelat tolv matcher i SHL-hockeyn.
Facit sedan dess: sex segrar, sex förluster.
Och vi kan fortsätta på samma sätt.
På de tio senaste: fem av varje.
På de åtta senaste: fyra av varje.
På de sex senaste: tre av av varje.
På de fyra senaste: två av varje.
På de två senaste: en av varje.
– Det är bara att titta hur det såg ut förra veckan. Det var bra med en vinst i Skellefteå, men matchen i Malmö gav vi bort i första perioden. Där har du det stora problemet. Man kan kanske inte kräva 60 bra minuter, men åtminstone 50 och definitivt mer än 30, säger Eddie Larsson.
Han har förstås också upplevt ojämnheten och hur LHC under de senaste veckorna blivit ett varannandagslag – inte bara mellan utan också under matcher. Ska det lyfta från sjundeplatsen i den jämna tabellen krävs jämnare insatser och högre lägstanivå.
Det är alla överens om.
– De fem senaste matcherna har ändå känts rätt okej. Men efter en bra period är det som att vi slagit av och känt att "fasen, vad bra vi är". Vi har pratat mycket om det där att vi måste ligga på varandra, vara påkopplade och driva spelet hela tiden.
Ställs det inte tillräckligt höga krav?
– Det är mer kravfyllt nu än under förra säsongen. Mer grinigt på träningarna och högre till tak. Det kanske har att göra med att vi har ett äldre lag, säger Eddie Larsson.
På sistone har han själv varit inne på många baklängesmål och tappat rejält i den så kallade plus-/minusstatistiken.
– Jäkligt frustrerande. Jag vill vara en viktig del av laget. Framförallt har det varit för mycket mål i slutskedet av matcherna. För tre–fyra år sedan hade jag tagit det ännu hårdare, säger han.
Ja, varför har det sett ut som det gjort i slutet av så många matcher?
– Det är okej att spela enkelt, men vi kan inte bara stå och vänta i egen zon och sluta att åka de där sista meterna. Vi har spelat jättebra i fyra mot fem under en längre tid och borde kunna göra på exakt samma sätt och lika aggressivt i fem mot sex. Av någon anledning har det inte varit så.
Oroligt?
– Det hade varit värre om ingen visste vad felet var. Nu kan vi ändå göra något åt det. Det är trots allt inte så långt upp till andraplatsen. Men för att ha chansen att nå dit måste vi börja med att ta fler segrar på rad. Det håller inte att bara vinna varannan match. Förra året var det dåligt i början och bra i slutet, men inte lika svajigt som nu.