I artikeln här intill pratar LHC:s general manager om det som varit.
Här är fokus på det som är – och det som ska bli.
Det som hände i vintras får inte hända igen.
Problemet?
Alla vet att det kan hända igen.
-- En realistisk målsättning är att säga att vi ska bli bättre än de senaste åren. Inte prata om att vi ska vinna SM-guld utan att ta kliv och ta oss till slutspel. Det känns dumt att säga något annat och ha för höga målsättningar när vi haft de resultat som vi har haft.
Säger Niklas Persson samtidigt som han viker ihop muggen efter dagens uppskattningsvis femtonde kopp kaffe (”perfekt att Sebbe Karlsson är tillbaka i omklädningsrummet, då vet man att det alltid finns fräscht kaffe”). Lagbygget är i full gång och de allra flesta så kallade experter är överens om att ännu en tuff säsong väntar.
På det berömda papperet kommer ni ha ett svagare lag på isen.
– Det är jag inte säker på, säger Persson.
Det behöver inte bli sämre för det, men är det inte så?
– Det är jag inte säker på.
Ni får slå ur underläge.
– Ja, det är skitbra. Det har jag inga problem med alls. Det ska vara realistiskt också. Samtidigt är jag övertygad om att vi inte fick ut max av det lag som vi hade den här säsongen. Det finns många förklaringar, men inte minst hade vi en jävla otur med skador.
Vad har ni lärt er och ska göras bättre?
– Vi behöver till exempel inte lämna målvakterna ensamma i 25 omgångar. Utveckla spelet med puck så att vi kan diktera villkoren och skapa längre anfall. Ändra det som ändras kan i träningen för att hålla oss så skadefria som möjligt. Täcker du ett skott och det tar så illa att ett finger går av är det inte så mycket att göra åt. Men är du mycket i egen zon mycket blir det fler skott att täcka och då blir det lättare att ha otur.
Var det något som låg bakom vändningen i vintras så var det ett annat sätt att spela. Mycket mer sammanhållet. Mycket effektivare. Mycket mer attityd.
Nu säger Niklas Persson:
– Spelet kommer inte att se ut som i slutet av förra säsongen då vi backade hem otroligt mycket. Då handlade det om överlevnad och om att vinna matcher där och då. Men vi tror inte att det är ett sätt att spela som ger framgång över 52 matcher. Men grunden ska vara den samma.
Med Klas Östman in som huvudtränare blir också ledarskapet ett helt annat än med Bert Robertsson, som fick lämna i vintras. På något sätt blir det en återgång till något nygammalt som visat sig vara framgångsrikt tidigare.
– Jag brukar säga att Klas och Bert är mer lika än vad många tror. Men visst, det är två olika människor som står för olika ledarskap. Vi gör en förändring för att skapa lugn och ro och få en kontrast till vad vi har haft.
– Det är svårt att jämföra tränare. Jag vill inte säga att Klas är lik Roger Melin, men han är mer lik Roger Melin än vad Bert är. Danne (Tangnes) är någonstans mittemellan, men mer åt Klas-hållet. Kraven som Bert var med om att implementera ska finnas kvar. Det är alla överens om.
Ett lågt flygande Viggen-plan dundrar förbi över våra huvuden och marken skakar. Ungefär som för en general manager när resultaten uteblir, kritiken växer och trycket ökar. Niklas Persson har två år på posten som huvudansvarig bakom sig och frågan är hur länge han orkar att brinna utan att bli utbränd.
– Jag trivs, men det är en resultatbaserad värld och sitter jag här om tio år så vet jag att jag har gjort något bra, säger han.