– Nu är jag en mycket större hockeynörd än när jag spelade. Som ledare lever man med hockeyn. Det är som att ha börjat om på nytt i sporten. Jag är glad för de utbildningar som jag har fått gå, de har gett mig mycket, säger han.
Jonas Emmoth går en annorlunda jul till mötes. För första gången på fem år kommer han att fira jul hemma med familjen.
Att han varit borta många jular är hockeyns "fel". Som sjukgymnast kring Sveriges olika landslag har Emmoth varit i Finland, USA eller Kanada. Han har jobbat med ledare som Tomas Montén, Rikard Grönborg och Nizze Landén, med flera.
– Det har varit stora upplevelser, och vi har haft väldigt roligt. Framför allt är det stort att få uppleva juniorhockeyn på plats i Kanada. Men den här gången åker jag inte med. Jag kör Sweden hockey games i mars i stället, säger Mjölbykillen.
Emmoth har alltså nått hög nivå även som ledare, nio år har han jobbat kring olika landslag.
Ändå är det miljön i Mjölby hockey som han tycker är själen i sporten. Att få utveckla ungdomar och se dem varje träning i vardagen. Med målsättningen att ha kvalitet, att bli "en träning bättre i stället för en träning äldre".
– Annars är det rätt mycket kvantitet i dag. Det är teori, fys och ispass. Ungdomarna lägger ned mycket mer tid i dag än vad jag gjorde på min tid. Det kanske är en fara i det, om de tröttnar. Man kanske skulle behöva hinna med någon mer sport också och inte bara hockey, men det är svårt, funderar Jonas Emmoth.
Det var en skridskoskicklig 15-åring som med sin familj flyttade från Luleå till Mjölby 1986. Jonas Emmoth debuterade tidigt i A-laget, som 17-åring när Göran "Tjorven" Lindqvist tränade Södra, och värvades snart till Tranås AIF.
Med Taif gjorde han tio säsonger och tog laget både till ettan och till allsvenskan. Någon säsong var det till och med superallsvenskan under elitserien.
– Vi hade fullsatt redan på uppvärmningen, 2 200 personer. Det var ett galet intresse ett tag, säger han om Tranåstiden.
Emmoth hade anbud när han var som bäst, från LHC, Södertälje, HV71 och Malmö. Men han nobbade, valde att slutföra sina studier.
– Det är jag glad för i dag. Jag jobbar ju fortfarande som sjukgymnast, det jag utbildade mig till, säger han.
Jonas Emmoth slutade spela ishockey 2002. Det var när han blev pappa. Han var borta från sporten i fem år. Sedan ville sonen Linus spela ishockey.
– Det var inte min förtjänst, det var tack vare hans mamma, ler Jonas.
Emmoths båda söners hockeyspel har gjort att han själv hittade tillbaka till hockeyn, till sin "andra halvlek". Nu har han varit ledare i tio år och han njuter av att träna MHC:s 02:or och att coacha laget på matcher i J18-ettan.
Vad har du på din bucket list nu?
– Att få utveckla de här killarna till bra hockeyspelare och att utveckla dem i livet vid sidan om.
Så om fem år är det här laget stommen i A-laget och du är A-lagstränare i MHC?
– Nej, det tror jag inte. Många av killarna tror jag kommer att spela på en högre nivå. Men Mjölby kanske går upp igen, så vem vet, säger Jonas Emmoth.
J18-tränaren tycker att det känns mer positivt i föreningen än på länge. Han följer inte A-laget så mycket, säger att han är i hallen alla andra dagar, men vill jobba långsiktigt för Mjölbyhockeyns utveckling.
Jobbet med skolhockeyn, samarbetet med dels kommunens fyra högstadieskolor och även med gymnasiet, är en viktig del.
– Det är viktigt att kunna erbjuda bra utbildning med bra tränare. Man ska inte behöva flytta iväg för att bli bra i hockey, säger Jonas Emmoth.