– Det blev lite snabba ryck där, säger han och ler. Jag hade precis spelat klart matchen med J 20 när coacherna kom och sa att jag skulle ta med mig grejerna över till i A-lagets omklädningsrum.
Vad hann du tänka?
– Egentligen inte så mycket. Det var bara att byta damasker och tröja och sen ut och köra. I början tänkte jag bara att det skulle bli kul, men när man fick sitta ner och käka lite så är det klart att jag blev nervös. Då började man tänka på vad det egentligen var som hände. Man fattade ju inte riktigt först att man faktiskt skulle spela SHL.
– Men när matchen började och man fick några byten, jag fick ett par-tre i första perioden, så släppte det. Man slappnade av mer och mer för varje byte som gick och jag tycker att det gick ganska bra.
Vad var din plan i matchen, hur tänkte du att du var tvungen att spela?
– Nja, jag har ju varit med på en del träningar och en CHL-match innan, så Klas och Dan (Östman och Tangnes) säger bara att jag ska spela mitt spel. Inte försöka göra något annat bara för att det är A-laget.
Och hur spelar du i vanliga fall, vad är dina styrkor?
– Att ta upp pucken med fart och vara stark i defensiven skulle jag säga.
15 byten fick han i matchen, med en total speltid på knappt 9 minuter. Och han var faktiskt riktigt nära att göra mål på slutet, när skottläget kom.
– Jag försökte hitta en lucka på målvakten men lyckades inte riktigt. Jag tror den tog på hans arm och gick ut igen.
Var det en bra räddning eller ett dåligt skott?
– Både och tror jag (skratt).
Vad gör du resten av kvällen?
– Vet inte. Jag ska nog bara sitta ner och ta det lugnt. Njuta lite och fundera på vad man egentligen gjort, att man klarat av det här också.
Hade du tänkt det när säsongen började?
– Nä, inte en chans. Mitt mål med säsongen var att spela några matcher i J 20 och det gick ganska snabbt, men sen att det gått hela vägen hit och få spela SHL, nä det fanns inte i mina tankar.
Adam Ginning är bara 16 år, började sin karriär i sjuårsåldern och har varit LHC trogen hela tiden. Nu går han första året på hockeygymnasiet i Linköping.
Förresten, satt dina föräldrar på läktaren?
– Jag vet faktiskt inte. Jag skickade ett sms efter J 20-matchen att jag skulle vara med men jag har inte hunnit kolla om de svarat på det.
Vi får hoppas att de hann köpa biljett.